Jag kan inte riktigt greppa vårt rättsväsende, kriminalvård, brottsbalk eller vad allt nu ska kallas. Brott och straff i alla fall.

Vi har ju en vid straffskala med allt från några få dagsböter till livstids fängelse.

I veckorna har media följt så olika rättegångar som The Pirate Bay och Tony Aldrin (har jag för mig att han heter, han mördade iaf en kvinna i norrland).

IPRED-lagen ska också gå igenom när som helst (1a april närmare bestämt, ett fint litet aprilskämt till det svenska folket) och "Rödeby-pappan" (som sköt ihjäl en 17åring och skadeskjöt en annan) friades helt.

Jag har börjat se på efterlyst på onsdagskvällarna.

Men jag kan ändå inte förstå. (Jag har fått alla svaren, men inte fått reda på nåt ändå...)

Är meningen med påföljderna att:

Avskräcka folk från att begå brotten till att börja med

Att ersätta samhället för den skada som samhället har lidit pga. brottet

Att skapa rättvisa för ett eventuellt brottsoffer

Att se till så att så att brottslingen inte begår mer brott, utan framöver lever ett laglydigt liv

Att se till så att brottslingen iaf för en period inte kommer att begå mer brott, genom frihetsberövning

Att ge vissa "valmöjligheter" en ökad kostnad (Kissar du på Sahlgrenska sjukhuset när någon ser dig så kostar det 800kr, att misshandla läraren du inte gillar kostar 2 år av frihetsberövande etc.)

 ?

Att avskräcka folk verkar inte fungera så bra - det finns mängder utav studier som visar att en höjning av straffen inte påverkar hur många brott som sker. Så avskräckning avskriver jag.

Att ersätta samhället - ptja, på sätt och vis kanske det här fungerar genom att brottslingar tvingas betala skadestånd till brottsofferfonden. Å andra sidan så kostar många straff betydligt mycket mer än så. För samhället. Så det är lite tveksamt hur effektivt det är.

Att skapa rättvisa för ett brottsoffer - nja, monetär ersättning för skadan möjligtvis (men det går ofta på försäkring tror jag), men "öga för öga, tand för tand" principen har vi väl kommit ifrån? (Folk hävdar iaf att vi lever i ett civiliserat samhälle nuförtiden, jag tivlar iofs på att vi är civiliserade - men "öga för öga, tand för tand" borde vi ha kommit ifrån, annars är det verkligen dags att komma ifrån det.)

Att se till så att brottsligen inte begår fler brott (återfallsförbrytning) vore ju det rimliga, och som folk ofta hävdar. Vi kallar det ju dessutom för "kriminalvård" - Brottslingarna är "sjuka" och ska "vårdas" så att de kommer att leva ett laglydigt liv. 

Men när man ser över statistik över återfallsförbrytning så verkar ju den här "vården" inte vara så effektiv. - Ofta är det ju tvärtom motsatsen som gäller, att straffet (direkt eller indirekt) leder till att individen i framtiden kommer att begå fler brott. (Våra fängelser kallas trots allt för den bästa skolan för brottslingar - ingen annan stans kan du lära dig att bryta mot lagen på så många sätt, och så effektivt och med så stora vinster).

Så även om det kanske är "syftet" med straffen så är det ju verkligen inte effektivt eller bra på något sätt.

Att se till så att brottslingen inte begår fler brott inom en begränsad tidsrymd - Vi spärrar in den här mördaren i f'ängelse i 15 år, så kan den iaf inte mörda någon på 15 år. Det är ju förstås väldigt effektivt, så länge brottslingen är inspärrad begår den åtminstone inget sådant brott mot någon oskyldig. Men är det den bästa affären för samhället? Fängelseplatser är väldigt dyra. Det är ett högt pris vi betalar.

Att ge handlingar en "kostnad" - Jaa, ptjaa. Nu är jag utbildad och allt sånt där - Men säg "Våldtar du någon väldigt grovt" så får du gratis utbildning, boende och mat under din utbildningstid. Sen har du iofs en prick i registret, men du slipper höga studieskulder, så det kanske är värt det? Tanken har faktiskt slagit mig - "Jag borde ta mig en tur i fängelset"- det är mycket mer givande än mentalsjukhus verkar det som. (Människor inlåsta på mentalsjukhus har färre mänskliga rättigheter än de i fängelserna, de får inte lika bra mat, de får inte gratis utbildning osv.)

 Nä, brott & straff är svårt. Jag vet inte alls vad syftet är, vad är det vi försöker uppnå med det?

Jag  kan inte sova och ligger och lyssnar på gamla podar av Christer i P3. I avsnittet i fråga så har de en period där människor får ringa in, sen ställer en människa ett gäng frågor (väldigt många frågor, och dessutom alltid längre än vad tiden "tillåter" - det blir ett sånt där radiotypiskt "slutpåtidenljud") och sedan ger de information (annan) om personen som ringt in och frågar hur väl det stämmer överens. Det stämmer ju jättebra överens, förstås, man kan fundera på hur de gör och om de är synska eller om det är fakeat. Men precis som trolleritrick så blir det inte lika fascinerande när man vet att den där "svävande" burken bara är fasttejpad på tummens baksida med dubbelhäftande tejp.

Och här är tricket för personlighetsmallar:

Det finns ett antal studier på ämnet, ofta ur synvinkeln hur man får människor att uppfatta en personlighetsmall som att den stämmer in på dem. Det visade sig att ju mer information människorna fick uppge innan de fick sin personlighetsmall desto bättre tyckte de att den stämde in.

Man hade gjort ett test där några hundra människor fick fylla i en stor enkät med information om sig själva - sedan fick de tillbaka en personlighetsmall som man hävdade stämde bra in på människor som hade fyllt i enkäten precis som de. 

Människorna fick betygsätta mallen på en skala 1-10 över hur väl den stämmer överens med dem. De flesta gav mallen en 9a eller en 10a(!) - men alla dessa flera hundra människorna hade fått precis samma papper tillbaka.

Sedan testade man vidare - vad händer om vi halverar informationen från enkäten vi får in och som vi säger ha som grund för mallen?

Tja, människorna som fick fylla i den mindre enkäten bedömde mallen mer som en 6-7a. Sedan krympte man ner informationen man tog in från personerna så mycket som möjligt - och kom ner i 2-3a på hur bra de stämde överens.

Om någon säger att "Du är sån här och här" för att människor från stad X (där du bor) så är du mindre benägen att tycka att det är en bra personlighetsbedömning. Om de å andra sidan ber dig fylla i en 64sidig enkät och säger att de begrundar sin bedömning på den så är du väldigt benägen att tro på den (även om bedömning är precis densamma som i fallet innan).

Sen är det en hel del uttryck på "Nostradamus-nivå" eller på "Politiker-språk" - ungefär som horoskop, det är många väldigt vaga saker som kan stämma in på väldigt mycket. Har man dessutom lite koll på statistik så är det väldigt enkelt att helgardera sig och tala lagom vagt för att få en väldigt bra personlighetsmall.

Så. Burken svävar inte, repet klipper de inte isär till att börja med och kaninen är död, men visst kan det vara ett schysst partytrick?