Låter det åtminstone som när överbefälhavare och andra människor inblandade i försvaret uttalar sig om de nya övervakningslagarna.

Det finns tydligen jättestora hot mot Sverige. Om vi visste vilka hoten var och hur stora de var så skulle vi inte tveka med att införa alla nya övervakningslagar. Men vi får inte veta vilka hoten är. Men hade vi vetat det, då minsann, då hade vi skrikit efter lagarna. Men vi får inte veta någonting. För om vi får veta något så kommer ju hoten också att få veta om att vi vet att de finns. Och då kanske... Ja, vadå? "Då kanske de inte gör allvar av sina hot, det är ju ingen mening om de vet att vi vet om det." Näeh. Och det är dåligt på vilket sätt då säger ni?

Fast det är klart - De får också veta vad vi inte vet. Och det är väl desto farligare. 

Så kanske kan vi förlika oss på en nivå där försvaret ett tag får rapportera om vilka saker de lyckas avvänja efter att de avvänjt dem så att vi andra också får veta lite om hur hotbilden mot Sverige ser ut. Istället för att köra racet att "Vi vet något ni inte vet, hade ni vetat det vi vet så hade ni hållt med oss på alla plan, men vi tänker inte berätta det vi vet. Vi förväntar oss att ni ska hålla med oss ändå." Okunskap är styrka.

Om staten bara vore mer öppen med sin information istället för att försöka hålla oss kvar i skuggan så skulle det bli fattigt med ved på konspirationsteorielden. Så länge de försöker hålla oss kvar i skuggan så måste man ändå fråga sig varför de gör detta. Och oavsett vad man kommer fram till så måste man hålla med om att själva principen att de håller kvar oss i skuggan är oroande - oavsett anledning till detta.

Arbetslösheten i Sverige förväntas ligga på 12% till år 2010.

Fler och fler företag tvingas slå igen. 

Sveriges ekonomi bygger så mycket på export att vi blir otroligt känsliga för vad som händer i vår omvärld.

Systemkris, kallar de det i USA. Och försöker lösa problemet genom att låna ut ännu mer pengar. Jag hoppas på att få något slags utvärdering av hur det har fått för USA efter att Obamas plan trädde i kraft i måndags.

Ekonomi är som en självuppfyllande profetia - tror man att det ska gå bra så går det också bra. Tror man att det ska gå dåligt så kommer det också att gå dåligt. Så det är lite synd att regeringen går ut och säger att vi har otroligt mörka tider framför oss, det gör ju inte att folk tror att det går bra. Och då går det dåligt. Å andra sidan, som konstaterat innan, det är den svenska exportindustrin som lider. Den kommer inte att bättras till bara för att vi börjar konsumera mycket i Sverige.

Som jag ser det så kan det bara gå bra.

Antingen så kollapsar det ekonomiska systemet (och det är verkligen på tiden, jag förstår inte hur man kan pumpa in tusentals nya miljarder dollar för att försöka rädda ett system som inte fungerar) eller så blir ekonomin bättre, och det är väl också bra. På sitt sätt.

Som aldrig tycks vara tillräckligt stor.

Är det verkligen rimligt att ha folkomröstningar i svåra och komplicerade frågor? Kan man verkligen förvänta sig att människor tar sig tid att sätta sig in i frågorna för att sedan kunna göra det bästa valet, eller kommer människor bara generellt att vara emot förändring?

Ta EU och euron. Vi röstade nej till att ha euro - på vilken grund? Nu kör borgarna sitt att "Om vi hade haft euro nu så hade inte den ekonomiska krisen slagit lika hårt mot oss, det borde folk ha förståt och vi har bara oss själva att skylla". - Men är det rimligt att anta att folket kan sätta sig in i dessa politiska frågor på en sån nivå att de/vi förstår hur euro/krona kommer att påverka svensk ekonomi i olika lägen?

Är det inte bättre att ha kunniga människor, som är utbildade och pålästa som faktiskt kan säga att "Utifrån vad vi vet så är det här det bästa vi kan göra" - istället för att låta okunniga människor rösta efter magkänslan.

Vi låter inte människor rösta om ifall läkare ska utföra en operation eller inte, vi låter inte människor rösta om särskilt mycket alls - för att de vanliga människorna är inte tillräckligt insatta för att kunna fatta ett bra beslut. Varför ska då människor kunna antas ha kunskap att välja mellan krona och euron? (Sen röstar vi _fel_ och väljer det (bevisat?) dåliga valet.)

Är det inte rimligt att människor med utbildning och bevis kan bestämma istället för den outbildade massan?

Fast det är klart, människor kan alltid bli korrupta. Människor är inga bra system. Sätter du in Y får du ibland ut Z, ibland X och ibland O. Det finns ingen rim och reson och människor påverkas för mycket av sina känslor - Ska vi riskera att få krona istället för euro för att nån professor vaknat på fel sida den morgonen?

Nä, det är inte rimligt att människor styr, oavsett om vi styr genom direkt demokrati, representativ demokrati eller genom meritokrati.

Men om vi kunde vara helt säkra på att människorna inte blev korrupta då? Om vi kunde vara säkra på att de inte påverkas av sina känslor eller dålig sömn? 

Tjaa, på sätt och vis så kan vi det. Och mycket där till. Maskiner, datorer, har möjlighet att bearbeta mycket mer information än vad en människa kan, professor eller ej. De påverkas heller inte av sina känslor eller dåliga nätter. Varför låter vi oss styras av den obildade massan när vi skulle kunna ta rätt beslut hela tiden?

Det är som om vi skulle ha en diskussion om hur man bäst botar feber - Några tycker att örtte är det bästa sättet, några andra tycker att stensöta rötter är bäst, ytterligare andra att vatten är det enda sättet. Men vi har ju bevis på att febernedsättande mediciner fungerar bäst. Ingen skulle tycka att det vore rimligt att rösta i det här fallet - så jag förstår inte hur man kan tycka att det är rimligt att rösta i andra frågor.

Så den berömda kakan. Den som alltid är för liten och som man inte både kan äta och ha kvar.

Politiken idag verkar fokusera mest på hur man ska fördela kakan, istället för att fokusera på hur man kan få kaka nog åt alla till så lite arbete som möjligt.

Ska alla få en lika stor bit av kakan, eller ska ens kakbit bestämmas efter hur mycket man har hjälpt till med bakningen av kakan?

Tja, om vi kunde baka kaka så att alla kunde bli mer än nöjda, utan att någon speciell arbetsinsats lades in så skulle storleken på kakbitarna vara en helt överflödig diskussion.

Och det kan vi. Vi kan baka mer kaka. Hade jag varit mer konspirationsteoretisk hade jag hävdat att fokuseringen på att bråka om kakbitarna är iscensatt av "makthavarna" för att vi inte ska inse att vi kan få så mycket mer kaka. Istället "hålls vi på vår plats" och bråkar om smulorna vid herrarnas bord.

Hela det ekonomiska systemet bygger på att det måste finnas brist på saker - Om det inte fanns någon brist skulle man inte kunna ta betalt för det. Därför skapar man i många fall en brist, eller en illusion av en brist, för att driva upp priset och få människor att betala. 

Ett väldigt enkelt exempel: Bob Hund har tydligen auktionerat ut en singel på EBay. De fick mängder av pengar för den. Grejen var att det bara fanns en av singeln, och att den dessutom bara gick att spela 30ggr. - Hade de gett ut flera miljoner av singlar så hade ingen betalt priset (tror den gick för 6000 dollar eller något). På samma sätt bränner man diamanter för att hålla priset uppe, man dumpar flera ton av mat (samtidigt som ungefär 25k människor dör varje dag av svält) för att driva upp matpriserna, man undanhåller oljefynd för om folk visste att det fanns mycket mer olja än vad man tror så skulle man aldrig betala priset vi har idag.

Så genom att hålla kakan liten kan de trissa upp priset på den och vi slåss om smulorna istället för att se att det finns nog med resurser för att ge alla kaka.

Ropen skalla! Mer kaka åt alla!