Ibland tror jag att den här fildelningsdebatten till största del handlar om den ekonomiska krisen i USA.

Om artister/filmskapare etc började sälja sina verk "själva" via the internetz så kommer film- och skivbolag och säkert många andra att gå i konkurs och många människor bli arbetslösa. USA har nog inte riktigt råd med det.

Det är lite fascinerande. När vi behöver mycket mindre arbete för att kunna upprätthålla samma standard så minskar vi inte arbetsbördan för alla, utan ena gänget får fortsätta knega på hela dagen (med stress, utbrändhet, familjekonflikter, psykisk ohälsa..) medan andra gänget blir arbetslösa och (åtminstone i Sverige) inte får göra någonting och som inte har råd att göra någonting.

Så vi har ett gäng med pengar, som inte har tid att använda dem. Och ett gäng med all tid i världen, men inga pengar. 

Lösningen har hittils inte varit att minska arbetsbördan, utan att ta fram lyxprodukter som de med pengar kan spendera sina pengar på. Som dyra viner, dyra cigarrer, dyra underkläder etc. som får dem att tro att det faktiskt är värt det. 

Men vi sjunker allt längre ner i det ekonomiska träsket. Det fungerar som kvicksand, ju mer man kämpar emot, desto snabbare går det.

Allt fler människor blir arbetslösa, vi behöver inte mänsklig arbetskraft längre. Det borde vara något bra, men det är det inte. Ett fåtal människor "vinner" på det här. Löneslavarna som har råd att konsumera allt mer saker som sjunker i pris, men som samtidigt mår allt sämre och inte har tid för något annat än att arbeta och konsumera. Men de är de största vinnarna. Kanske.

Jag tycker att det är fint av Zeitgeist att försöka kasta åt oss ett rep så att vi kan dra oss upp ur träsket.

Synd bara att det är så många som är så envisa och målinriktade att de inte kan ta emot hjälpen, utan bara kämpar allt hårdare och därmed sjunker allt snabbare.

 http://video.google.com/videoplay?docid=7065205277695921912

"If I cut of your arms, and I cut off your legs, would you still love me anyway?"

(Misfits)

"Internet" hugger obarmhärtigt av skivbolagen deras armar och ben när det erbjuder en snabbare, effektivare, billigare, miljövänligare distribution av underhållning. (Jag tror att det brukar kallas för konkurrens och anses vara något bra.)

 Jag tror inte skivbolagen älskar sin f.d kundkrets längre. Fast det är lite skit samma. Frågan är om artisterna älskar sin kundkrets mer än vad de älskar sina skivbolag.

 Do you love me anyway?

DN serverar mig nyheter till frukostgröten.

Jakt på unga tjejer. Om "gruppsexhärvan".

Man beskriver hur man har lagt ut en "annons" och undertecknat som 18årig tjej. På bara några timmar fick man närmare 300 svar osv. osv. 

"Någon misstanke om att sajternas ansvariga gjort sig skyldiga till brott i samband med den aktuella gruppsexhärvan finns inte, enligt kammaråklagare Sara Lindqvist."

Det är tur att våldtäkt inte är lika allvarligt som fildelning. 

Det handlar om uppsåt, påstår de. Det handlar om pengar, påstår jag. 

(Hade det funnits stora pengar att tjäna på att få sajterna att stänga ner så hade det gått att visa uppsåt.)

Men det finns inte riktigt några pengar att tjäna på att skydda människor. 

Det blir särskilt uppenbart när man ser till anklagelserna mot google.

Ingen hade väl kunnat drömma om att google har ett "uppsåt". Men nu när man ser hur mycket pengar det finns i ett åtal mot dem så samlas gamarna.