(Jag är så bitter, jag letar efter ett ord jag inte finner. Det där med "likhetstänk" som uppträder i vissa grupper där människorna är väldigt lika, då missar de en del (uppenbara) tankegångar. Det hävdas vara orsaken till en del ordentliga strategiska misstag under krigstider. Men jag kan inte hitta min bok om taktik & strategi och lyckas heller inte googla fram ordet. Så jag är bitter.)

Min tanke var i alla fall att en gång i tiden måste våra aktiva, avlönade politiker ha varit riktiga människor. Riktiga människor som trodde på det de stod för, och som faktiskt stod för något. Riktiga människor som ville göra skillnad, förbättra världen. Som kanske själva var upprörda över hur dåtidens politiker agerade. Nu har de gått och blivit något slags omoraliska, janushövdade tvesjärtar. 

Vad är det som är orsaken till den transformationen och går den att undvika? Jag menar, när Wanja Lundy-Wedin var ung och idealistisk och ny inom politiken så kunde hon väl knappast drömma om att skriva på avtal om bonusar? Eller att skriva på avtal utan att läsa igenom dem?

Så vad har hänt?

Pengarna?

Makten?

Likhetstänket?

Arbetstiderna?

Offentlig person -problemet?

Något annat?

Pengarna?

Är det pengarna som korrumperar våra politiker? Ett "mycket vill ha mer" dilemma? Att det efter några år är mer, mer, mer pengar som gäller och inte

en bättre värld? Är det pengarna som trubbar av politikerna?

Som Wanja Lundby Wedin fallet - Är det pengarna som får henne att ta så otroligt många styrelseuppdrag att hon inte hinner göra något med dem?

Kan man bli beroende av pengar?

Eller är det makten? Så berusande, så givande, det kanske är den som är beroendeframkallande. Och gör att våra politiker vill ha mer och mer och mer makt, till priset av deras genuinitet. Oftast tror man ändå på sina egna åsikter, och om bara jag vore världens diktator, då skulle allt bli så bra så bra. Ju mer makt jag får desto bättre. Fast det är ju inte så. Men det kanske är förhoppningen om att det är så som får politikerna att sälja sina själar i jakten efter mer makt?

Likhetstänket kanske? När man så gott som bara umgås och talar med människor som tycker likadant är det lätt att bli totalt hjärntvättad. Våra partier visar fina exempel på det. Istället för att diskutera (inte debattera!) med sina åsiktsmotståndare (vilket faktiskt är något som skulle kunna ge en ett mervärde) så sitter man och talar med åsiktsfränder och håller med varandra och förklarar för varandra hur bra man är som tycker så bra och som har förståt det här. Vem blir inte hjärntvättad och förstörd av en sån grej?

(Jag spelade pest eller kolera med min familj under julledigheten, jag skulle välja mellan att spendera en lång middag med en person som tycker helt olikt mig eller att sätta mig på en nymålad bänk i mina favoritbyxor. Jag valde självklart middagen, min familj kunde inte förstå det. Jag hävdade att det är diskussioner med de som inte tycker likadant som är de diskussioner som faktiskt kan ge något och som är intressanta. När jag var medlem i muf umgicks jag nästan enbart med vänsterpartister... Nu när jag märker att mina tankebanor börjar gå åt vänsterhållet och framförallt antikapitalism så är boken som ligger på mitt sängbord, givetvis, "Till världskapitalismens försvar". Men nog om hur otroligt grym, duktig och begåvad jag är.)

Är det arbetstiderna som fördärvar politikerna?  Det sägs ju att en politiker aldrig slutar sitt jobb, utan snarare jobbar dygnet runt. Det är klart det måste vara tröttande. Så det kanske är en form utav utbränning som de upplever?

Jag köper inte det. Politikerna verkar tycka att de är så otroligt duktiga som inte "slutar jobba när arbetsdagen är slut". Men de är knappast ensamma om det. Säg den programmerare, ingenjör, läkare, student, författare, musiker etc. etc. som slutar jobba när klockan slår 17? De finns säket, precis som det säkert finns politiker som gör det. 

Men jag tycker inte att arbetstiderna verkar korrumpera dessa människor. 

Blir man politiker så blir man en offentlig person. Man hängs ut i media, människor känner igen en, folk diskuterar en m.m Det kanske är det som är för tärande på politikerna? Att den mediala uppmärksamheten blir en för tung börda att bära? 

Jag skulle nog ha stora problem med den mediala uppmärksamheten.

Finns det andra grejer som påverkar det här som jag har missat?

Frågan för mig är huruvida jag skulle riskera att bli en "Wanja Lundby-Wedin" om jag blev en politiker.

Jag är inte alls säker på att jag skulle klara mig undan det. 

Jag tror att jag skulle klara av arbetstiderna, pengarna skulle jag vara tvungen att skänka bort (förmodligen till thevenusproject - varför behandla symptomen när man kan behandla sjukdomen?).

Likhetstänket skulle jag försöka undvika, men jag vet inte om jag skulle kunna lyckas med det om jag ska välja parti och sitta och prata dagarna in  och dagarna ut med de människorna i Sverige som har de åsikter som mest liknar mina åsikter.

Makten vet jag inte alls om jag skulle klara av att hantera. Eller, jag vet att jag blir paj av makt, så jag borde ha förstånd nog att hålla mig borta ifrån den. Men har jag verkligen det förståndet?

Offentligpersonproblemet skulle nog göra mig rätt illa. Problemet uppstår om jag tonar ner mina åsikter och min vilja för att inte riskera att synas.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dags för val igen. För att klara av att värdera alternativen på ett bra sätt behöver jag skriva om mina tankar kring dem.   Piratpartiet har presenterat sitt valmanifest idag. Innan idag var det piratpartiet som gällde. Inte för att jag tror att ...

Men jag förstår inte riktigt det där. Både högersidan och vänstersidan vädjar till oss om att låta dem behålla sina jobb (med sina höga löner, förmåner och _inkomstgarantier_) mot att vi får en 200-300 kr/månad. Varför är det så bra att plocka röst...

Hur fungerar människor i grupp?   Är det bara jag eller lockar grupper fram det värsta (och kanske också bästa) hos individer?   En grupp är så mycket mer än summan av individerna.   Jag tänker på misshandel, rån, våldtäkt m.m. som begås ...

Som om det inte räckte att jag behöver välja kandidater till Piratpartiets riksdagsvalslista - nu ska jag också behöva väka förvaltare av min tjänstepension. Jag har inte i närheten av de kunskaper som krävs för att göra ett vettigt val vad gäller ...

Jag är medlem i piratpartiet (Även om det känns som att jag ångrar det minst 10 gånger om dan)och har därmed rätt att sätta ihop en lista över kandidater till riksdagsvalet. En lista med folk som jag vill ha. Upp till 22 namn ska vara på listan. ...