Jag är riktigt skillad på att kritisera dagens utbildningssystem. Så nu tänkte jag lägga fram mitt förslag till reform.

Skippa "är"-kunskapen. "Är" kunskaperna är tillgängliga på så många sätt och vis nu, det är inte rimligt att barn ska memorera dessa grejer. Ersätt det med "hur" och "varför" kunskaper.

Ex: Istället för att lära barnen vilket land som har vilken flagg, lär dem vad en flagga betyder för ett land (varför vi har flaggor), hur en flagga skapas - vad den symboliserar etc. (hur flaggor skapas)

Engelska, engelska, engelska. Ju snabbare en individ kan lära sig engelska, desto snabbare kan den ta del utav all "är" kunskap som fyller internet.

Källkritik. Källkritik har alltid varit viktig, men är ännu viktigare nu när det finns en till synes oändlig uppsjö av källor.

Ifrågasättande. Vi lär oss inte att ifrågasätta så mycket i skolan. Vi behöver ifrågasätta mer, vi behöver lära oss att fråga "Varför?", vi behöver lära oss att det inte är något dåligt att ha "fel" eller bekänna okunskap genom att fråga efter mer information. Vi har nytta av att lära oss att ifrågasätta allt - även det våra lärare/läroböcker/professorer hävdar (kanske särskilt det).

Jag vill ha "elit"klasser. Barn ska få utvecklas efter egen förmåga - inte efter den "segastes" förmåga. Det ska finnas en miniminivå - men ingen maxnivå.

(Jag minns när jag gick i grundskolan, jag blev klar med matematikböckerna innan tiden gått ut, jag fick inte fortsätta på "nästa nivås" matteböcker, för det skulle vara orättvist mot de andra eleverna. Men det var inte orättvist mot mig att jag tvingades vara i skolan (de hade åtminstone kunnat ge mig ledigt på mattelektionerna) och vara förbjuden att göra något. (Ja, jag började skolka...)

 Jag tror på elitklasser, men jag tycker att det är synd att vi värderar vissa egenskaper så otroligt mycket högre än andra. Som matematik. Att vara bra på att räkna är på nåt sätt mer värdefullt än att vara bra på att tala, på att sjunga, på att skriva, etc. Det är den här värderingen utav egenskaper som är fel - inte att barn är olika bra på olika saker. (Jämför gärna med "kvinnliga" vs "manliga" egenskaper och hur de värderas gentemot varandra.)

Yrkesgymnasier - Gymnasier som inte ger högskolekompetens. Kör hårt! Det här kan bara vara bra. Så länge som det finns goda möjligheter att studera vidare senare i livet om man vill det (Bygg upp komvux igen alliansen, hör ni det?!). Att erbjuda yrkesgymnasier utan att erbjuda någon möjlighet att senare i livet "ångra" sig och läsa till högskolekompetens är ett stort "NO, NO".

[EDIT] Jag glömde det viktigaste. Kommunikation. Jag tror inte att vi kan lära oss att på riktigt förstå varandra - däremot så kan vi förstå att vi inte alltid förstår varandra och lära oss att hantera det istället för att gå till attack mot varandra. [/EDIT]

Dessutom vill jag återigen poängtera att skolans enda uppgift inte är, eller bör vara, att producera arbetsmyror till drottningmyran företaget.

 Jag säger inte att människor som kan mindre är sämre samhällsmedborgare, jag säger att ju smartare andra människor är desto bättre kommer jag att få det. 

Sen vill jag ju förstås egentligen bygga en RBE  och låta all undervisning och utbildning vara frivillig.

Vill du inte lära dig läsa förrän du är tio år? Fine.

Det är bara i dagens arbetsmarknads/företags/arbetshets som vi behöver göra om människor till arbetsmyror så snabbt som möjligt och till så låg kostnad som möjligt. Det är inte något hälsosamt klimat att lära sig saker i.

Lästips: Kapitel "Education, Minds in the making i The best that money cant buy" av Jacque Fresco

"Du måste tänka utanför boxen"

"Där tänkte du verkligen utanför boxen!"

Vad är det vi menar, och går det, egentligen?

Jag tror att vi, när vi föds, kan tänka utanför boxen. Eller, rättare sagt, vi har ingen box över huvud taget. Sakta men säkert medan vi växer upp kommer dock boxen på plats. Boxen ser olika ut hos olika människor, täcker in olika delar av tankeverksamheten. Boxen kommer via uppfostran, men framförallt via skolan och utbildningen.

Om ett spädbarn kunde tala så skulle den säkerligen berätta för oss om den märkliga värld den hamnat i. Men när barnet växer upp, och långt innan den lär sig prata, så försvinner entusiasmen. Boxen har redan börjat komma på plats. Skolan gör sedan sitt för att boxen ska krympa. "Jorden skapades si och så", "Dinosaurierna dog av meteorit", "Det går inte att röra sig snabbare än ljuset", "Kvinnor kan inte tänka logiskt" och allt möjligt de smäller i oss. För varje liten grej krymper våran box ett snäpp. 

Jag tror att det först är på högskolan som boxen får en möjlighet att utvidgas igen, men bara på vissa områden.

(Vad är det vi håller på med idag egentligen, med dagens skola?)

Jag tror inte att det sedan över huvud taget går att tänka utanför boxen. Det går att förstora sin box, från den där lilla kuben som skolan har tryckt in tankeverksamheten i, men det går aldrig att tänka utanför den.

Skola och utbildning gör allt den kan för att förminska boxen hos människor. Det är synd, det skjuter upp utvecklingen något otroligt.

Några exempel på det: Det finns en nobelpristagare inom kemi som bara anställer folk som inte har någon som helst utbildning inom ämnet han sysslar med. Däremot har de ett brinnande intresse, och är självlärda. Han har nämligen märkt att de som har gått igenom den traditionella utbildningens kugghjul helt saknar förmåga att tänka nytt. De vet vad som är möjligt och vad som är omöjligt och saknar all innovativ förmåga. Personerna som bara har ett brinnande intresse och kanske är självlärda, har inte fått sin box krympt på samma sätt. De vet inte vad som är möjligt och vad som är omöjligt - och således utvecklar de också omöjliga saker.

I slutet av 1800-talet visste alla ingenjörer att det var omöjligt för människan att flyga. Så de försökte inte ens. Personer som däremot inte var lika välutbildade eller belästa och som missat det här utvecklade flygmaskinen.

När vi säger att någon tänker utanför boxen, så menar vi egentligen bara att den personens box täcker in andra saker än de våran box täcker in. Boxen ser i väldigt många fall väldigt lika ut mellan människor - det är ju trots allt det vår utbildning har gått ut på. Men ibland är det någon som lyckas slinka undan.

Hur gör de det? Vad är det som kännetecknar en människa som har en annan (unik?) box? 

(Tja, om man kollar till just stora uppfinnare så är det åtminstone inte traditionell utbildning som har skapat dem. Jag tror att det bor en Leonardo Da Vinci inom oss alla, vi har alla, alla sex miljarder, möjlighet att bli nya Da Vincis, bara vi släpps fria. Fria från "arbete", "räkningar", och andra stressfaktorer.)

Så jag citerar Jaques Fresco:

"The greatest lesson we might learn could be that human beings free of debt, insecurity, and fear become much more amiable.

No one will be out to sell anyone anything or to deprive another of possessions or money. In a resource-based economy, the basis for unhealthy human aggression will be outgrown. People will no longer be burdened by the nagging concerns that consume so much of our attention, such as mortgages, health care costs, fire insurance, economic recession, the loss of jobs, recession, depression, and taxes.

With the elimination of these burdens and the removal of the conditions that create feelings of envy, greed, and competition, our lives would be far more meaningful. For the first time we may begin to know what it means to be human."