Det finns ett otroligt lätt sätt att få läsare.

Länkar. Länkar till sidor som publicerar att man länkar till dem.

När jag har kommenterat någon aftonbladet eller DN artikel och länkat till den så har förstås min besökarekurva svängt iväg uppåt.

Ju fler sidor jag länkar till, desto fler läsare. Mer eller mindre. Och under förutsättningen att sidorna reagerar på att man slänger iväg en länk till dem. Det är lite "Ni får läsare av mig - då vill jag ha läsare av er". Fast jag får förstås fler läsare från aftonbladet än vad aftonbladet får läsare av mig.

Det vore väldigt enkelt (och det är förstås lockande) att börja länka ännu mer - med enda syfte att få fler läsare. Börja skriva blogginlägg om minsta tidningsnyhet som jag har nåt att säga till om. Det genererar läsare.

Men till vilket pris?

En gång i min glada ungdom blev jag erbjuden att skriva krönikor för aftonbladet. Jag svarade "Jag säljer hellre min kropp än min själ.".

(Dvs. Skulle jag skriva åt er så skulle det vara för pengarna, och behöver jag pengarna prostituerar jag mig hellre än skriver åt er. Jag försökte alltså bortse ifrån hur många nya läsare jag skulle få. Läsarna skulle i och för sig inte ta mig på allvar ändå, om jag skrev i en sån tidning ;)) 

Är jag nu pågång att vilja sälja min själ för att få fler läsare?

Vad innebär det, att få fler läsare?

Fler som läser mina tankar, fler människor som jag kan påverka. Mer makt.

Makt är farligt. Åtminstone för mig. Jag vet hur det har gått när jag har fått för mycket makt i olika situationer. Jag kan liksom inte hejda mig. Det är ett hemskt beroende. Jag blir en maktmissbrukare. Jag borde avstå från makt.

Risken är att jag fastnar helt i jakten efter fler läsare. Klatschiga rubriker som ska locka folk. Att jag skriver mer om det jag tror att folk vill läsa om än vad jag faktiskt vill skriva om.

Det skulle ta så mycket tid.

Min tid är inte oändlig. Det är ett problem.

När man kör det racet - med att kommentera nyheter eller andra bloggar - så fastnar man ändå i att även om man presenterar egna åsikter om ämnet ifråga, så dikteras ämnet utav någon annan. Oftast utav nyhetsmedia. 

Om jag började med det, i högre grad än vad jag gör idag, skulle det inte bli någon tid över för mig att formulera mina tankar efter en diskussion med någon vän. Mina tankar om saker jag läser i olika böcker. Tankarna som uppstår när jag lyssnar på radio.

Saker som inte har något nyhetsvärde.

Men de har ett värde för mig. Jag behöver formulera mina tankar för att kunna förstå dem bättre. För att lättare se brister. För att bli bättre på att argumentera för dem.

Hade min tid varit oändlig hade jag förstås kunnat hinna med både och. Men det är den inte.

Sedan finns "medelvägen". Att hora ut mig åt nyhetsmedierna tills jag har fått tillräckligt många "trogna läsare" för att kunna köra mitt eget race och ändå nå ut till väldigt många människor. 

Men. Vad är "tillräckligt många"? Mycket vill ha mer, åtminstone jag.

Skulle jag ge mig in i den jakten skulle jag aldrig kunna få nog. Jag skulle aldrig kunna få "tillräckligt" många läsare.

För några dagar sedan skrev jag om att jag inte ville bli en Wanja Lundy-Wedin.

"Min tanke var i alla fall att en gång i tiden måste våra aktiva, avlönade politiker ha varit riktiga människor. Riktiga människor som trodde på det de stod för, och som faktiskt stod för något. Riktiga människor som ville göra skillnad, förbättra världen. Som kanske själva var upprörda över hur dåtidens politiker agerade."

Så jag försökte fundera runt vad som har hänt med dessa människor, när de blev politiker, för att de ska ha kunnat utvecklas till de människor vi ser i media idag. De som kohandlar till höger och vänster, säljer sina ideal för en liten kaka till kaffet osv.

Jag utgick ifrån att de måste ha varit som oss andra en gång i tiden, och sedan förändrats (pga, makten, pengarna, likhetstänket, arbetstiderna eller något annat.)

Nu håller jag på och läser Noam Chomskys "Att förstå makten"

Där presenteras ett annat synsätt. Om det självreglerande systemet.

Det går mer eller mindre ut på att system kan vara uppbyggda så att de bara släpper fram vissa personligheter.

Som att vårat politiska system kanske bara släpper fram personer som är beredda att kohandla, som helt lever efter principen "scratch my back and I'll scratch yours", som är beredda att ge upp sina ideal för framgång. Det kanske bara är sådana människor som lyckas traggla sig fram genom det politiska systemet och slutligen fram till makten.

Sådana människor som tror på det den står för, och faktiskt också står för något.  Sådana människor som vill förbättra världen, göra en skillnad.

Sådana människor kanske aldrig tar sig fram genom systemet - de blir aldrig "befodrade". De blir inte "ledartyper". De tycker inte att makten är värd att offra alla ideal och principer för. Så de människor som tycker att makten är det enda viktiga och är beredda att gå över lik för att få den är förstås mer konkurrenskraftiga och således också de som kommer att "vinna".

Om det stämmer så har våra politiker faktiskt aldrig varit några "riktiga människor". De har alltid varit politiker.

Det stämmer förvisso väldigt bra överrens med mina personliga tolkningar av mina upplevelser hos diverse politiska ungdomsförbund. 

Men det medför också en viss känsla av hopplöshet. Istället för att se till att människor inte fördärvas när de kommer till makten behöver man påverka systemet som för fram människor till makten.

Det är svårt. Inte omöjligt. Men svårt.

Ett visst stycke ur "Att förstå makten":s förord  tilltalar mig på något otroligt banalt plan. "Tack vare internet har vi kunnat lägga ut en omfattande dokumentation i noterna som finns på bokens webplats. Dessa omfattande nätnoter innehåller vida mer än källreferenser; de omfattar kommentarer till texten, urdrag ur statliga dokument, viktiga citat från tidningar och vetenskapliga publikationer samt annan viktig information. Vårt mål har varit att presentera så mycket material som möjligt till stöd för Chomskys alla faktautsagor. Noterna ger också ytterligare fördjupning för den som är intresserad av ett visst ämne.

De fullständiga noterna - som är längre än bokens text - kan lätt hämtas hem från bokens webbplats www.understandingpower.com."

Tjeckien har röstat Ja. Det har varit svårt att missa. Reinfeldt firar.

Men president Klaus lägger veto.

"Mr Klaus explained that he would not sign the treaty because of its rejection by Irish voters last year and an expected court challenge in the Czech Republic."

Jag tror väl inte riktigt på att han använder sin veträtt bara för att EU totalt skiter i vad Irländarna säger. Jag tror helt enkelt att han inte gillar fördraget som sådant, och att problemet med irländarna är en fin ursäkt.

Men det är ändå intressant - Om ni vägrar acceptera ett Nej, varför ska då vi tvingas acceptera ett Ja?

Men - varför nämns inte ett ord om det här i de svenska medierna?

Enligt dem är allt frid och fröjd och Reinfeldt är så nöjd så nöjd.

Lagrådet godkänner kompletteringarna av FRA-lagen.

"Juristernas tvivlar nämligen på att den Försvarsunderrättelsedomstol som regeringen vill inrätta för att pröva vad FRA ska få leta efter i kablarna verkligen kan kallas domstol, eftersom inga enskilda parter agerar där och besluten inte ska kunna gå att överklaga."

"Det andra frågetecknet gäller förbudet mot att överklaga FRA-domstolens beslut. Detta avviker enligt Lagrådet från vad som uppfattas som huvudregeln i svensk rätt."

Det avviker från vad som uppfattas som huvudregeln i svensk rätt. Men de tycker att det är helt Ok. Det är inte mer upprörande än att det förtjänar en liten notis i marginalen. 

Jag har inte läst igenom kompletteringsförslaget. Men det är nog dags att göra det.

För om något som avviker från vad som uppfattas som huvudregeln i svensk rätt bara får en liten notis i marginalen - hur mycket annat skumt är inte inbakat som de inte tycker är värt att nämna?

Synd att jag inte är så van vid att läsa politiska och juridiska bara. =/

EDIT:

Har börjat läsa igenom böset nu. Lagrådets yttrande är på 8 sidor. 

(Det kallas dessutom för "stärkt integritetsskydd vid signalspaning... Orwell rolls in his grave...)

På sidan 3 kan man läsa "Enskilda får emellertid
inte föra talan inför Försvarsunderrättelsedomstolen. I stället ska det i
varje mål i domstolen finnas ett integritetsskyddsombud som utses
av regeringen för att tillvarata ”integritetsintresset” i målet."

Varför är det så viktigt att man inte ska få föra sin egen talan?

Jag kan förstå att det är bra att det finns ett "integritetsskyddsombud" som man kan ta hjälp av (om man vill. Hade jag velat kunna avsluta den meningen med.)

Ska jag verkligen lite på någon som regeringen har utsett som min "försvarare" i ett sånt här mål?

I en domstol, som inte är en domstol, och som inte går att överklaga och där det är förbjudet för mig att föra min egen talan?

Vi har ju sett vilka regeringen har tillsatt som sina "oberoende experter" i andra frågor. Varför skulle de vara bättre här?

Sida 4 " I verkligheten krävs dock numera i de flesta
fall prövningstillstånd för att överinstansen ska behandla överklagandet
i sak varför de flesta mål avgörs efter prövning i en enda
instans."

Var det inte så att "huvudregeln inom svensk rätt" förutsatte att man ska ha möjlighet att överklaga beslut?

Men detta efterlevs alltså inte ens i andra frågor, så då är det okej att gå ifrån det även här. 

Varför har vi en "huvudregel" som alla skiter i?

(För att vi måste ha den regeln för att få kallas demokrati? Det är tur att vi bara behöver ha den, inte faktiskt följa den...)

 Sidan 5 "I den nu gällande lydelsen av andra stycket första meningen föreskrivs
att sökbegreppen ska utformas och användas så att de medför
ett så begränsat intrång som möjligt i den personliga integriteten. I
den föreslagna lydelsen ska i stället sökbegreppen utformas och
användas på ett sätt som är förenligt med respekten för den personliga
integriteten"

Det är här mina bristfälliga kunskaper i politiska och juridiska visar sig extra tydligt.

Varför är det så otroligt viktigt att ändra den här formuleringen?

Den gör säkert stor skillnad - annars hade de inte sett till att få in den, men jag har ingen aning om vad det betyder rent juridiskt.

Här finns lagrådsremissen. 

Den är dock 1356 sidor, så det dröjer nog innan jag har läst igenom den.

Jag har gått och råkat bli medlem i piratpartiet.

Det är mycket med piratpartiet jag inte gillar.

Men min fiendes fiende är min vän. Och min fiende börjar bli så stark och aggressiv att jag behöver alla vänner jag kan få.

Det finns gott om andra frågor som är viktiga.  Problemet är att det blir jävligt svårt för mig att "driva" dem utan ett fritt internet i ett öppet samhälle.

Demokratin, rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna måste alltid hamna i första rummet. Utan de frågorna kommer jag aldrig att kunna påverka i alla andra frågor som jag vill påverka i. Jag vill inte ge gammelmedia tillbaka makten att diktera vad som är verkligheten.

Segrarna må skriva historia. Men medierna skriver nutiden och skapar segrarna. 

Vi börjar fastna i ett Orwellianskt samhälle. Internet är en livlina. Våga inte röra den!

Läser på svd idag. Nu har det slutligen gått igenom. Fingeravtryck ska finnas med i alla svenska pass.

Jag började fundera på varför. Är de verkligen helt tappade bakom flötet? Men de kanske inte är det, underskatta aldrig en motståndare.

Rent generellt så påstås det att fingeravtrycken är för vår säkerhets skull.

(Syftet är att ytterligare höja säkerheten i de svenska passen..)

Men. Dels så är det ju de facto inte särskilt säkert. 

"The consequences of the work are even more devastating than described in the article: the use of fingerprint recognition offers a lower security than the lowest level of security used nowadays: username and password combinations" 

Man kan inte direkt påstå att det inte heller kränker integriteten - och vi vet väl alla vad som har hänt i USA med deras säkerhets hets?

"A federal government list designed to keep terrorism suspects off commercial airline flights has subjected "hundreds, if not thousands" of innocent passengers to repeated interrogation, detention and stigmatization, according to a lawsuit filed Tuesday."

Okej.

Så de som man säger sig vilja fånga med hjälp av tekniken kommer knappast att åka dit för det.

Däremot kommer sannolikt massa oskyldiga som inte är med på vad som händer att åka dit för det.

Så min tanke var väl: Är våra beslutsfattare verkligen tappade bakom en vagn? Vad är det de håller på med där nere i Bryssel egentligen? Droger?

Sen slog det mig - Det finns någonting annat inbakat i det här.

Flygbolagens intressen. 

Det sägs att flygbolagen förlorar stora pengar på att människor blev rädda för kapare efter 11/9. Så det här förslaget är nog inte till för att göra det säkrare. Det är till för att vi ska tro att det är säkrare. Så att vi börjar flyga igen. Och flygbolagen får in sina stålar.

Det är ingen dum idé.

Det är bara tråkigt att de använder sig av sådan manipulering för att få oss att göra grejer. 

Det är lite som med de 8000 miljarderna som ska pumpas in i ekonomin för att rädda det monetära systemet. Pengarna i sig gör förmodligen varken till eller från. Men en så stor summa kan få folk att tro att det hjälper - att ekonomin nu kommer stabiliseras. Och då kommer de att börja låna och konsumera igen. Statsministrarna & presidenterna är inte dumma. De tror knappast att pengarna i sig kommer att fixa biffen. Däremot så har de nog lagt åtskilliga timmar på att diskutera fram ett lämpligt belopp som borde ge människor en tilltro. Är det för lågt - eller för högt - kommer det inte att påverka människornas hjärnor på rätt sätt. 

Eller "kriget mot terrorismen" (De borde nästan få ett pris för världshistoriens grymmaste affärsmodell...).

Det är ingen som egentligen tycker att det är okej att slakta 5000 oskyldiga irakier för att rädda 1000 oskyldiga amerikaner. 

Det är dessutom ingen som tror att man genom att spränga människors barn i bitar får dem att bli mer välvilligt inställda till en. 

Däremot så vet företagen hur många miljarder de tjänar på det hela. Att det dessutom förmodligen kommer att garantera att fler terroristattacker genomförs är det riktigt snillrika, då får de ännu fler "anledningar" till att tjäna sina miljarder på vapen och på att låta människor döda varandra.

Så syftet med kriget mot terrorismen är att tjäna pengar på människors död, samt att garantera att det sker fler terrorattacker. För då blir det ok att tjäna ännu mer pengar på människors död.

Det är riktigt genialt. Det är nästan en evighetsmaskin. Det måste vara så nära perfektionism man kan komma i en marknadsekonomi. 

Är det inte lite konstigt egentligen. Det med att bara man har en bil (eller något annat fordon för den delen - eller så kan man ju gå..) så får man nyttja alla vägar. Utan att betala för varje enskild väg.

Vi är ju ändå konsumenter, kunder. Inte vill jag betala för att ha tillgång till vägen till Oslo. Jag åker ju aldrig dit. Ni kan slopa vägarna till Skåne också. Ta bort Stockholm. Allt norr om Dalarna är ju faktiskt ointressant.

Varför ska jag, som kund, behöva betala skatt till vägverket för vägarna som jag aldrig använder?

Vore det inte mer rimligt att vi hade ett "kabel-tv system" över våra vägar - det skulle ju dessutom minska trafiken, miljöpåverkan och alla bilolyckor!

Låt oss skaffa abonemang, prenumerationer, över de vägar vi vill nyttja. Och se till att stänga av oss från alla vägar vi inte prenumererar på.

Näää... Tänk så tokigt det skulle bli. Jag är ju ingen konsument av vägarna. Det är ju inte så det fungerar (eller borde fungera för den delen). Det vore ju bra knasigt.

Ändå är det det våra politiker verkar ha som mål för vårt internet. Att jag inte ska få åka till andra adresser, eller på andra vägar, än precis de jag prenumererar på. 

För jag är tydligen en konsument av internet.

Jag är inte en konsument av sidorna jag besöker, jag är inte en konsument av min internetuppkoppling - jag är en konsument av internet. 

Det finns en väsentlig skillnad mellan The Pirate Bay och YouTube. Förutom den att gemene folk inte vågar åtala YouTube.

På The Pirate Bay är användarna oskyldiga tills motsatsen bevisats.

På YouTube är användarna skyldiga tills motsatsen bevisats.

För att ditt verk ska tas bort från YouTube räcker det med en anklagelse. Ingen rättslig prövning, ingen domstol, ingenting. Påstår någon att ditt verk är olagligt så ska det bort. Huruvuda ditt verk är olagligt eller ej har liksom inte med saken att göra. 

På The Pirate Bay är det lite tvärt om. För att något ska tas bort därifrån måste det bevisas att det är olagligt. (Och ibland kanske inte ens det räcker?)

Om vi ger oss in  på vägen att den som tillhandahåller en tjänst också ska vara ansvarig för hur tjänsten används så finns det två vägar att gå för alla tjänsteleverantörer.

Antingen stänger de ner sin verksamhet helt, för de har inte resurserna att kontrollera hur tjänsterna används. Exempelvis de här som håller BloggaGratis igång - om de blev personligt ansvarig för allt som alla skriver här så skulle de förmodligen inte finnas kvar. De har inte tid att kontrollera allt. 

Sedan finns det som Google gör. Man tar bort något så fort det dyker upp en "anmälning" mot det. Oavsett om anmälningen är korrekt eller inte. 

Och frågan är väl om lagivrarna ens kommer att nöja sig med detta? Det kanske är alternativ 1 som kommer att bli det slutgiltiga alternativet.

Vad kan det här leda till?

Allt annat än kreativitet i alla fall.

Säg att jag kommer på en grym krypteringsalgoritm - och sen använder några terrorister den för att kryptera sina meddelanden till varandra. Ska jag vara ansvarig för det då?

Isåfall kommer jag ju aldrig våga komma på/publicera en sån algoritm, oavsett hur mycket bra den skulle kunna medföra.

Fildelningssajt efter fildelningssajt stänger ner. Man förstör inte bara möjligheten att fildela illegalt material, utan även möjligheten att fildela lagligt material. 

Vad blir nästa steg?

Om vi fixar en grym maillista där vi skickar torrentfiler mellan varandra - ska då, säg Google (vi kör med Gmail) ansvara för att gå igenom alla våra mail och leta efter illegalt material?

Ska de ge tillåtelse till upphovsrättslobbyn att gå igenom alla våra mail och leta efter illegalt material?

Om Google blir personligt ansvariga för det material jag mailar till mina vänner - tror ni då verkligen att vi kommer att få fortsätta maila som idag?

Vi kommer väl inte få maila mer än vad de har tid/resurser att gå igenom?

Vi kanske får en gräns - max 4 mail/dag (det är väl säkert för mycket bara det)

Eller betala en avgift för varje mail vi skickar för att betala dem som sitter och läser igenom dem och letar efter olagligheter?

Hur långt ska vi låta jakten på olagligt material gå?

Vilket pris är vi beredda att betala?

(Jag är inte beredd att betala ens IPRED och FRA, och nu kommer FRA 2, IPRED 2, Datalagringsdirektivet, Telekomlagen...)

"Vi kan ju inte låta människor ha yttrandefrihet, då kan de ju säga dumma saker..."