Demokrati!

Det är tydligt att våra folkvalda inte klarar av att sätta folkets intresse, "demokratins intresse", före deras eget intresse i de fall där de inte är samma sak.

Jag tänker framförallt på antalet riksdagsmän, 4% spärren och regeringstiden. 

Riksdagen har sålt ut sin verksamhet till EU - ändå är det precis lika många anställda där som innan EU. Men vem klarar av att gå ut och säga "Jag gör inget viktigt jobb längre, jag är överflödig, ni borde avskeda mig."?

4% spärren har vi inte för att den är det bästa för folket eller för demokratin. Vi har den för att något parti någon gång i tiden ville stänga ute småpartier som skulle alliera sig med den andra sidan angående regeringsmakten. Partiet ville ha kvar sin regeringsmakt, alltså kunde de inte släppa in småpartierna i riksdagen. 

Samma sak med regeringstiden. Den är på fyra år. Hur många vet varför den är på fyra år?

När sossarna satt vid makten ville de utöka regeringstiden till 5 år. Det är ju viktigt för regeringen att kunna agera långsiktigt. Så fort de förlorade makten ville de dock sänka regerignstiden till 3 år. Det är ju viktigt att man kan byta ut en regering som inte sköter sig så snabbt som möjligt.

Vi har inte en fyraårig regeringstid för att det är det bästa för demokratin eller för folket. Vi har det för att det är det bästa för våra välavlönade riksdagsmän (och kvinnar. Bah. Är det inte dags att snutta fram ett könsneutralt ord?).

Den här sortens väldigt grundläggande demokratiska frågor klarar våra representanter helt enkelt inte av att hantera. Vore det därför inte rimligt att ha folkomröstningar om dem?

Kanske inte än på några år, gammelmedia har påtok för stor makt över folket fortfarande. Men sen. När bloggarna, youtube m.m har tagit över. När alla möjliga åsikter får möjlighet att synas och påverka lika mycket, då kanske det är rimligt med folkomröstningar?

Sedan har vi kohandeln.

Vad ska jag svara mina framtida barn (eller barnbarn) när de frågar varför vi inte avvecklade kärnkraften?

"För att mammaledigheten ökade med 1.5 vecka."?

"Varför fick Turkiet gå med i EU trots att de inte levde upp till EU:s krav på demokrati?"

"För att Kroatien inte fick gå med."

Det går inte, mina barn kommer att tro att jag är dum i huvudet.

Jag har läst om människor som vill förbjuda kohandeln. Göra det straffbart att kohandla.

Jag tror inte att det skulle lösa problemet.

Jag tror inte att våra riksdagsfolk kohandlar för att de tycker att det är så otroligt kul. 

De tror att de vinner något på det. 

Det är det som behöver förändras - att det finns så otroligt mycket att vinna på att kohandla. Om politikerna inte tyckte att de hade något att vinna på att kohandla skulle de inte göra det. Om de har saker att vinna på det kommer de att fortsätta kohandla oavsett hur förbjudet och straffbart det är. De kommer bara göra det ännu mer i smyg. 

Lyssnade på ett program där någon "medie-expert" uttalade sig om det hotfulla internet.

Man talade om hur hemskt det var att unga tjejer matade virtuella hästar med virtuealla morötter, men betalade för det med verkliga pengar.

Är virtuella grejer inte verkliga?

Jag har ett monopolspel. Där fick jag låtsashotell, låtsashus, låtsasgator och låtsaspengar. Men jag betalade för spelet med riktiga pengar.

Man konstaterade att det var "tragiskt" att så många människor umgås och håller kontakten med varandra via internet. Att vi använder msn, voip, email etc. istället för att tala med varandra direkt, ansikte mot ansikte. Fast ansikte mot ansikte talar vi ju, fast med webcam. Så problemet, det tragiska, är att vi talar med varandra utan att kunna röra vid varandra.

Var det en gång i tiden fult att tala med varandra över telefon? Istället för att gå/cykla hem till personen direkt?

När jag häromdagen lyssnade på Filosofiska Rummet och hörde deras kommentarer om lata lättingar blev jag arg. Jag ville inte bara skjuta budbäraren, jag ville äta upp budbärarens häst också.

De kom fram till att en person som jobbar deltid (eller precis så mycket som behövs för att den ska ha råd med mat & hyra etc.) och sedan ägnar sin fritid åt att arbeta ideellt är en parasit på samhället. En lat lätting. Som flyr från sitt sociala ansvar inför samhället. För den konsumerar ju inte så mycket som den borde.

En person som däremot jobbar minst 12h/dag, kommer hem och grälar med sin familj för att den är så trött, men samtidigt konsumerar saker in i oändligheten. Ny tv, ny mobiltelefon, ny dator, ny allt... Är en person som verkligen tar sitt samhälleliga ansvar och tillför samhället ett värde. För den konsumerar. Den håller ekonomin igång. Den gör så att människor kan få jobb. Så att de i sin tur kan konsumera ännu mer.

Jag blev arg. Nu är jag ännu argare. Jag har nämligen insett att de hade rätt.

Om jag flyttar till Afrika och arbetar ideellt för att människorna i tredje världen ska få det bra så är jag faktiskt en parasit. En lat lätting. Som flyr från sitt ansvar. Ansvaret att konsumera.

Jag trodde, i min enfald, att samhället var människorna som lever i samhället. Men det är fel. Samhället är staten & företagen. 

Världen är betydligt mycket sjukare än vad jag trodde.

Jag vill inte bli smittad.

Vissa forskare hävdar att vi inte har arbetat så mycket som vi gör idag sedan stenåldern. Jag har ju trott att vi utvecklas, använder teknik etc, för att arbeta mindre, för att få mer fritid. 

Vad gör vi med den lilla fritid vi har då? 

Det finns två huvudsakliga sysselsättningar.

Vi ser på TV.

Och så konsumerar vi.

Och på TV ser vi reklam, reklam som allt som oftast går ut på att förklara att det är fel på oss, att vi inte riktigt duger, men bara vi köper deras produkt kommer vi att duga.

Så vi jobbar kanske mer än vad vi gjort på flera tusentals år. Sedan kommer vi hem, helt slut, sätter oss i soffan och ser på tv. Får veta att vi suger. Så då går vi och konsumerar så att vi ska bli bättre. Sedan går vi och jobbar ännu mer, så att vi ska ha råd med alla grejer vi har köpt, kommer hem och är ännu tröttare, ser på tv, får veta att vi suger, går och konsumerar. Jobbar ännu mer...

Det fina i kråksången är att vi kan sluta. Vi håller på med någonting helt vansinnigt. Men vi kan sluta. Vi kan stanna upp. Vi kan bygga upp något bättre.

Det bästa alternativet som jag ser det är Venus project.

Det är inget utopia, det är inte perfekt. Men det är nog fan så mycket bättre än det vi har idag. 

Om ni inte har sett Story of stuff så rekommenderar jag den.

"If you've replaced a computer lately--or a cell phone, a camera, a television--chances are, the old one still worked. And chances are even greater that the latest model won't last as long as the one it replaced. Welcome to the world of planned obsolescence--a business model, a way of life[..]."

 Made to break (by Giles Slade 2006).

"History reserves a privileged place for those societies that built things to last--forever, if possible. What place will it hold for a society addicted to consumption--a whole culture made to break?"

Redan på 50-talet drog det igång. Man (företagen) insåg att ju snabbare en grej går sönder, desto snabbare behöver folk köpa nytt, desto större profit får dem. Och "Profit is the shit" (om man är ett företag). 

Samtidigt så fanns problemet med att om sakerna gick sönder för snabbt så skulle människan (konsumenten) kanske vända sig till ett annat företag för att köpa en ny produkt.

Så hur snabbt kunde man se till att produkterna gick sönder utan att man förlorade kunder på det?

Man konsulterade experter och psykologer, det investerades stora summor pengar i undersökningen. 

Det fina i kråksången är att det hela är en tillvänjningsprocess. När vi väl har vant oss vid att en grej går sönder på 5 år, så är det lättare att komma undan med att den går sönder på 4.5 år. När vi har vant oss vid det kan man dra ner det till 4 år. Och så vidare. 

Det är ungefär lika genialt som kriget mot terrorismen. Helt enkelt übergeniala affärsmodeller. Så nära perfekthet man kan komma i en marknadsekonomi.

De senaste 30 åren har vi konsumerat 1/3 av jordens resurser. En del kan förstås återanvändas. Men det är ingen stor del. Och med tanke på i vilken takt vår konsumering ökar så är det svårt att tro att jordens resurser kommer hålla tills jag dör. 

Om vi inte ändrar vårt beteende. 

Vilket var rådet Bush gav till det amerikanska folket efter 9/11?

Inte att sörja, ta sig tid att umgås med sina nära & kära, inte ens att be. Han uppmanade dem att konsumera. Det viktigaste var att konsumtionen inte påverkades av terrorattacken.

Det går inte att konstruera och sälja saker som håller i en marknadsekonomi. Visst, folk köper dem. Men sen då? Man skulle inte köpa så mycket nytt. Hela ekonomin skulle krasha. Världen skulle gå under.

Det är gött att vi lever i en marknadsekonomi.

Där vårt enda värde är hur mycket vi konsumerar.

Jag vet att vi kan göra bättre.

"Ett parti måste få över 4 % av rösterna i landet för att komma in i riksdagen. Den spärren finns för att det inte ska bli för många små partier i riksdagen som gör det svårt att fatta beslut."

Och då är det värt att låta demokratin stryka på foten? 

Om man som "väljare" visste att det parti man röstar på får mandat om man får ~0.3% (dvs 1 mandat) så skulle nog röstningen se bra mycket annorlunda ut. I mina ögon skulle det vara mer demokratiskt.

Nu vill människor inte rösta på partier utanför riksdagen då det innebär att deras röst riskerar att "slängas" bort. Därför mer eller mindre tvingas människor att fortsätta rösta på de etablerade riksdagspartierna. (Som är de som har bestämt att det ska finnas en sån här gräns...)

I dagsläget måste man få ungefär 14 mandat för att få komma in i riksdagen. 

Men det här är knappast någonting som våra riksdagsledamöter kommer att försöka ändra på, det skulle ju minska deras makt och deras kontroll.

Deras makt & kontroll > våran demokrati.

Och vadå "svårt att fatta beslut", nu kohandlas det dessutom till höger och vänste. För annars vore det så svårt att fatta beslut.

Men det kanske inte borde vara så jävla lätt att fatta beslut?

Varför är det så viktigt att kunna fatta beslut snabbt och utan diskussion?

Kriget mot terrorismen har skördat fler oskyldiga offer än vad terrorismen någonsin skulle kunna göra.

Ändå verkar människor tycka att det är en bra idé.

Fast det är klart, krigets offer ser faktiskt annorlunda ut och så talar de ett annat språk. Och så får de ju faktiskt skylla sig själva för att de är födda i samma land som de som vi tror är terrorister. 

Att dessa oskyldiga människor får se sina barn sprängas i bitar, blir föräldralösa, förlorar människor de älskar och spendera sina liv i otrygghet och osäkerhet, det är faktiskt inte mer än rätt. 

Kriget mot terrorismen är bra.

Trots att den skördar betydligt fler oskyldiga offer än vad terrorismen gör.

Trots att den knappast kan påstås motverka terrorismen, snarare öka den då man får betydligt fler människor som är förbannade på "västvärlden" och vill hämnas.

Kriget mot terrorismen ökar förmodligen terrorismen, eller åtminstone viljan att terrorisera. 

Men det är bra.

För stora företag tjänar miljarder på det.

Dessutom så är det kul att begå samma misstag igen och igen och igen.

Vi slänger folk i fängelse trots att vi vet att det bara förvärrar situationen och gör dem mer brottsliga. (Men företagen får ju billig arbetskraft...)

Så varför inte passa på att uppmuntra terrorismen lite?

Vad är ett människoliv värt?

1000 kr?

2000 kr?

1.5 miljo?

Jag tror att svaret är 0kr. Ett människoliv är inte värt ett dyft. I dagens samhälle.

Det finns tekniker som gör att bilar kan drivas på luft(!) eller på vatten(med bara vatten som utsläpp, vatten in vatten ut). 

Men vi använder dem inte. Det kostar för mycket pengar.

Dels så kostar det pengar att uppdatera bilpoolen. Men framförallt så kostar det pengar för alla stora bensinbolag som helt plötsligt inte kan sälja sin produkt. Så de kommer nog försöka köpa upp patenten (om de inte redan gjort det) och se till så att ingen får ha en sådan bil.

Sedan är det skitsamma hur mycket vi fördärvar vår luft och vår miljö. Hur mycket gifter det innebär att vi andas in, sjukdomarna som kan uppstå. Klimatförändringarna som skördar liv.

För vår hälsa och våra liv har inte det minsta värde i samhället vi har byggt upp.

En söt liten historia. Om hur viktiga och nyttiga politiker är.

Det handlar om några  öbor som vill ha ett smidigt sätt att ta sig in till fastlandet.

Några vill ha en bro, andra en färja, några ingenting alls.

Så man låter politikerna diskutera. Och man låter folk rösta. Och får fram en färja, som dels tar lång tid på sig att färdas över, och som bara åker vissa tider, och man måste betala för att åka över och den spyr ut avgaser och dödar djurlivet.

Men det är ju vad folket ville ha. Eller?

Nåväl.

I slutet så göttar sig politikerna med att de är så duktiga.

Men vart hade de varit utan ingenjörerna som har designat brostrukturer, som har designat färjan?

Det är de som har löst problemet med hur man ska ta sig från ön till fastlandet. Inte några politiker.

Låt vetenskapsmän och -kvinnor lösa problemen istället, det är de som har kunskapen att klara av det.

Det är de som har kunskapen att väga nackdelar mot fördelar och ta fram den "bästa" lösningen. De tar förstås inte lika stor hänsyn till vad folk tycker är vackert. De tar hänsyn till det, men det blir inte det främsta argumentet. Man tar mer hänsyn till djurliv, miljö, effektivitet, användarvänlighet och sådana grejer. 

Jag hittade en blogg häromdan, som tydligen skulle vara en sveriges bästa miljöbloggar. Den var kritisk till hokuspokusandet kring klimatförändringarna. Men det främsta argumentet mot vindkraftverk var att vindkraftverk är så fula. 

Tillbaka till ön. I slutet av sagan ställs den pedagogiska frågan: hur hade du löst problemet?

Jag tror att jag hade velat ha en undervattenstunnel, med spårvagns/liknande förbindelse och elektriciteten för att driva spårvagnen skulle komma från vatten/vindkraft. (Vi är ute till sjöss, det blåser som tusan) Först hade jag tänkt mig maglevtåg, men det är nog lite överdrivet. Jag tror inte det är en så lång förbindelse. 

Annars hade jag nog velat ha en bro - trots att broar är så hemskt fula och förstör siluetten. (Vad gör väl det om sjöns/havets ekosystem pajjas, och vattnet blir så giftigt att det inte är drickbart, så länge jag slipper se en bro liksom...)