Jag tror att jag kan ha gått och blivit smygvänster. När jag såg på partiledardebatten idag (En EU-debatt som inte var en EU-debatt, men som ändå var en EU-debatt, SVT är sannerligen konstiga) så hörde jag den rödgröna röran säga mer eller mindre samma saker som jag har tänkt och skrivit i frågorna.

När jag sitter och slöläser olika gamla motioner och propostioner i riksdagens webbarkiv utan att först läsa vem som skrivit motionen/propositionen så visar det sig att de motioner/propositioner jag tycker är bra är från den rödgröna röran. 

När jag gör olika "Vart ligger du till i politiken?" tester så kommer V och M på en delad förstaplats. Jag måste var mycket politiskt förvirrad. Alternativt så vill jag bara sänka skatterna OCH lägga mer pengar på den offentliga sektorn ;)

Däremot kan kärleken till pengar vara roten till allt ont. (Eller snarare, kärleken till makten över andra människor, som pengar innebär, är roten till allt ont.)

 Det hävdas ofta att kapitalism och fri konkurrens medför att bäst produkter utvecklas, då konsumenterna förutsätts veta vad som är bäst och bara köpa det är som bäst.

Två motexempel.

Idag är många 50cl dricksflaskor utformade så att det inte ska gå att fylla på vatten i dem utifrån ett normalstort handfat - om en student vill dricka vatten i skolan så är det inte särskilt lätt att hitta ett handfat där studenten kan fylla på sin vattenflaska och således går studenten och köper en flaska vatten istället.

Teoretiskt borde ett företag utveckla flaskor av en bättre storlek - då det borde finnas en större efterfrågan efter dem. Problemet är att när studenten väl har köpt en flaska så räcker det, då kanske den dricker vanligt, gratis vatten istället. Alltså finns det inga pengar att tjäna på en sådan produkt, efterfrågan skulle lägga sig för snabbt. (På samma sätt som det är idiotiskt att bygga saker som förväntas fungera och hålla... Made to Break finns snart på svenska bibliotek.)

Ett annat exempel. Det finns en by. Genom byn rinner en flod, från floden får alla byinvånare gratis vatten. Ett innovativt företag kommer på idén om att leda bort floden från byn och sedan ta betalt av byborna när de behöver vatten. Konkurrensen är fri, och fler företag börjar sälja vatten till byborna. 

Priset kommer förmodligen att sjunka en del. Men inget företag kommer att leda floden tillbaka till byn och ge byborna gratis vatten. Det finns inget att tjäna på det. Så byborna får finna sig i att betala för sitt vatten i fortsättningen, även om det kanske blir ett lägre pris med den fria konkurrensen. (Created scarcity, något som, tyvärr, är väldigt vanligt.)

Jag har alltid trott att det människor har svårt att förstå är oändligheten.

Jag börjar tro att jag har fel. Det vi har svårt att förstå (och framförallt acceptera) är Ändligheten.

Vi kan inte riktigt förstå att jordens resurser är ändliga, så vi fortsätter använda dem som om de vore oändliga.

(Vi vet att resurserna är ändliga, men vi kan inte förstå det.)

Vi kan inte riktigt förstå att vårat liv och våran tid på jorden är ändlig. Vi fortsätter förvänta oss att andra människor (och även vi själva) ska göra "allt som är bra" utan att ta hänsyn till tiden det tar.

(Vi vet att vi kommer att dö, men vi kan inte förstå det.)

Politiker (och gemene man också kanske?) förstår inte att Sveriges resurser är ändliga. Vänstergänget vill lägga mer och mer pengar på "gemensamma grejer", men förklarar inte vartifrån de pengarna kommer. Högergänget vill ge mer och mer pengar till individen, men förklarar inte vartifrån de pengarna kommer.

Återigen skillnaden mellan att veta en sak och att förstå en sak. Det är en sådan grundläggande skillnad.

Att veta det rätta behöver inte innebära att man gör det rätta, men att förstå det rätta innebär att göra det rätta.

"Att veta" appliceras til den logiska delen av människan.

"Att förstå" appliceras till den känslomässiga delen av människan. Att förstå är att "känslomässigt uppleva det man vet". Jag vet att det är fel väg att gå att straffa och vara elak mot våldtäktsmän. Men jag förstår det inte, jag "vill" fortfarandfe göra det. Hade jag förståt det jag vet så hade den viljan inte uppstått. (Jävlar, det här börjar låta religiöst...)

Man förstår inte vad det är man har förrän man har förlorat det och saknar det.

När det sista trädet är fällt, den sista floden förgiftad och den sista

fisken fångad, först då inser vi att det inte går att äta pengar...

42.

En gång i tiden hävdades det att meningen med en människas liv är att föröka sig och föra generna vidare så att arten överlever.

Så nu står vi på gränsen till (kanske redan på andra sidan gränsen) överbefolkning av jorden, så att föröka sig verkar inte riktigt lika viktigt.

Nu är det viktiga att skydda arten och ta hand om samhället så att det inte går under. Ergo. Meningen med livet är att konsumera. 

Jag har inget Facebook konto. Folk brukar tycka att det är väldigt konstigt. Men jag är ingen social person och Facebook är en social sajt, så det går inte riktigt ihop.

Men. Problemet, som jag ser det, är att många som i andra fall skriker högt om integritet och att FRA är så hemskt tenderar att lägga ut så mycket information om sig själva på Facebook. Användarkontraktet är på 13-sidor och företaget äger all information och har möjlighet att bygga riktigt intressanta diagram(sociogram).

På torsdagen går Enisa, det europeiska organet för nätverkssäkerhet, ut med en varning till alla som deltar i nätverken på internet. Bland annat varnar man för att ansiktsidentifiera anhöriga och vänner.

Det bästa sättet att skydda sin integritet på Facebook är naturligtvis genom att radera sitt konto. Uppenbarligen är det inte så lätt som man kan tro. Att inaktivera kontot räcker inte eftersom all data fortfarande ligger kvar på systemet

Externa sajter skickar information om vad du gör till Facebook.

 - Du vet som en tatuering du ångrar att du gjorde? Facebook kommer bli en av de värsta och fulaste tatueringarna i vår tidshistoria.

En lite konspirationsteoretisk (förstås) film som tar upp problemen med facebook. Den är bara fyra minuter, du har tid att se den.

Privacy proponents have criticized the site's privacy agreement, which states: "We may use information about you that we collect from other sources, including but not limited to newspapers and Internet sources such as blogs, instant messaging services, Facebook Platform developers and other users of Facebook, to supplement your profile."

Jag har svårt att köpa att Facebook byggdes enbart i syfte att göra en stor "social sajt". Man ville tjäna pengar. Medlemsskap på sidan är gratis. Alltså måste man tjäna pengar på något annat. Facebook är värderat till mängder utav miljarder. Det kan förstås bero på att reklam på sidan når ut till så många. (Jag känner att jag börjar glida lite nerför Occams rakblad)

Men Ok. FRA är NONO, Facebook är YESYES. 

Jag förstår inte. Fast det kanske är för att Facebook är frivilligt. Och de som använder Facebook men är emot FRA bryr sig egentligen inte så mycket om sin egen intregritet, men om andras. Att vi åtminstone ska få välja om vi vill bli kartlagda eller inte. Det är ädelt. 

Tyvärr tycker jag att det här med FRA vs Facebook mest kommer från samma sorts personer som i ena studen talar sig varma för yttrandefrihet och i nästa stund talar om att "Dina/Sådana åsikter borde vara förbjudna". Yttrandefrihet är bra, så länge folk säger saker som jag tycker om.

Vilka politiska beslut är okej?

Inför EU-valet diskuteras det mycket om huruvida svenska medborgare ska få möjlighet att uppsöka vård i andra länder och att det då ska betalas med skatten, som vård i Sverige hade gjort.

Många som protesterar mot förslaget är emot det för att det "bara gynnar de rika". De som har råd med resan till utlandet för att få den här vården.

Om vi utgår ifrån att det stämmer, är det då ett bra argument?

Är det fel att utöka lokaltrafiken när det är en så liten del av befolkningen som nyttjar den?

Är det fel att med skattemedel finansiera utbyggnad av parkeringsplatser för att det bara är de med bil som tjänar på det?

Är alla poltiiska förslag som inte gynnar alla automagiskt dåliga?

Jag tycker inte det.

Det blir problem om man ständigt bara gynnar en viss specifik grupp i samhället, men att i ett fall gynna en specifik grupp mer än en annan grupp kan inte vara fel.

Vilket leder till nästa frågeställning.

Om människor, även om det bara är "de rika", reser utomlands för att få jobb så kommer vårdköerna i Sverige att minska. Således vinner även de som inte har råd att resa utomlands på förslaget. Även om de inte vinner lika mycket. 

Jag vet inte om det är ett typiskt svenskt resonemang, men det är en utav de tråkiga sidorna hos socialdemokraterna och vänstersidan.

Om grupp A tjänar 500 på ett förslag

grupp B tjänar 600 och

grupp C tjänar 750.

Så är förslaget dåligt, i och med att grupp C får 50% mer än grupp A.

Att grupp A, liksom de andra grupperna, också vinner på förslaget spelar ingen roll. Förslaget ska bort.

Så istället för att pussla ihop några fina förslag som

A får 1

B får 2

C får 3

och

A får 2

B får 3

C får 1

och

A får 3

B får 1

C får 2

Så att alla får 6

får man bara föreslå förslag som ger alla grupper exakt lika mycket, vilket är betydligt svårare att få fram.

Är det någon svensk mentalitet det här med att: "Om jag kan få det bättre, men min granne isåfall får det ännu bättre, så föredrar jag att alla har det lika dåligt."

Det är ingen rolig mentalitet. Är det jante det här?

Det talas mycket (särskilt från mig) om konspirationer och konspirationsteorier, grupper utav människor som förutsätts samarbeta organiserat för att uppnå ett specifikt mål.

Jag tror inte att det behöver vara , eller är, så organiserat.

Man talar också mycket om svärmen, på internet. Människor som oorganiserat "samarbetar" mot ett visst mål. Om man nu kan kalla det för samarbete när det är oorganiserat.

Grejen är den att de har ett visst mål, samma mål, och de är många. När varje person som har det målet tar ett steg emot det, tillryggaläggs en enorm sträcka totalt, genom alla steg. Det behövs ingen organisering eller något samarbete. Som när en film översätts och textas på någon av de frivilliga översättningssajterna där man kan översätta en rad i taget more or less. En film översätts då väldigt snabbt utav relativt många människor som gör en liten del av arbetet var. Människorna som är inblandade är inte organiserade, de samarbetar inte, de vet knappt om att de andra finns. Men de delar samma mål, i det här fallet att översätta en film. 

Det jag (och andra) gärna kallar för konspirationer kan vara precis samma sak. Även om det förmodligen är färre människor inblandade - i gengälld har de längre ben (mer pengar/makt) och kan således ta längre steg var mot målet.

Men de har inget behov av att vara organiserade, de har inget behov av att mötas i mörka rum. De har samma mål, vad nu än målet i dessa fall är, och gör vad de kan för att ta sig till det målet. 

De översätter varsin liten textbit (även om textbitarna är längre i det här fallet) oberoende av varandra och snart är filmen översatt. 

Jag tror att det är viktigt att betänka den möjligheten om man vill påverka/motverka någonting som verkar vara en konspiration.

Understand your enemy ;)