Tänk om man när man anställdes vid ett företag fick en garanti om att det inte gick att avskeda en på 5 år oavsett hur man misskötte arbetet. Företaget var tvunget att betala ut lön oavsett om man dök upp på arbetsplatsen eller inte. Och dessutom betala en ordentlig pension sen, på det hela.

Låter inte det befängt?

Det är precis så våra EU-parlamentariker har det.

När vi väl har röstat in dem kan vi inte bli av med dem förrän 5 år senare. Oavsett om de öht. sätter sin fot i Bryssel eller Strasbourg eller har någon som helst kontakt med parlamentet. Så får de sitta med full lön (och vi snackar en redig 6 siffrig lön här - totalt blir det ca 10 miljoner) och dessutom får de en fet pension på det hela i fem år. Tills vi röstar bort dem.

Är inte det befängt?

Vi borde väl ha samma rättigheter som vilken annan arbetsgivare som helst?

Missköter de sitt jobb så till den milda grad att de vägrar dyka upp eller ens lyfta ett finger så måste vi kunna avskeda (ersätta) dem.

Vi har bara 18 platser (av 758 tror jag) i parlamentet. Är det verkligen rätt att de ska riskera att hamna hos arbetsskygga personer som bara vill sitta i villan i Sverige och håva in pengarna?

Något slags skydd, mer än att rösta bort dem fem år och tio miljoner senare, borde ju finnas.

Jag hade skrivit ett långt inlägg om möjligheten för studenter att deltidssjukskriva sig. Tyvärr tog det sån tid att jag hann loggas ut. Så inlägget försvann. *poff*

Så jag tänkte börja nedifrån.

Fy skäms, alliansen!

När alliansen tidigare i år presenterade sitt förslag till hur man vill reformera utbildningen i Sverige så mådde jag mest dåligt. Allt gick ut på att förstöra så mycket som möjligt för studenter som redan idag har en utsatt position i samhället. Men det fanns en bra sak, och det var deltidssjukskrivningen. Annars var det mest att studenter inte skulle få bostadsbidrag, att studiemedlet skulle sänkas, att studiemedlet skulle ges under kortare tid, att man inte skulle ha någon ångerrätt. (Har du läst ett år på n utbildning ska det vara omöjligt för dig att byta till en annan.)

Men deltidssjukskrivningen lät bra. Jag har själv varit sjukskriven som student, det är inte roligt. Men det är väl aldrig roligt att vara sjukskriven.

Men vad var det då den här deltidssjukskrivningen gick ut på?

Idag läser jag att den går ut på att de deltidssjukskrivna studenterna ska få halverat studiemedel. 3700 kr/månad. De heltidssjukskrivna studenterna får hela 7800kr/månad.

Är det här till för att hjälpa studenterna? Knappast.

Det är till för att försvåra sjukskrivning för studenterna. Idag heltidssjukskrivs vissa studenter som egentligen "borde" deltidssjukskrivas, iom att det inte har varit möjligt. I alliansens Sverige vill man deltidssjukskriva dessa studenter istället. Vilket innebär att de inte sjukskrivs alls. Det har ingen råd med. Så antingen får studenterna hoppa av sin utbildning och flytta hem till mamma & pappa och sålla sig till skaran av ungdomsarbetslösa. Eller så får de knoga på tills de är såpass sjuka att de kan heltidssjukskriva sig (Det kommer bli riktigt hårda regler för det.). Vid det laget kommer det att ta betydligt mycket längre tid för studenterna att tillfriskna. Så det blir bara dyrare för samhället och en större belastning för studenten som dels måste studera som sjuk och dels blir mer sjuk än vad som är nödvändigt.

Fy skäms, alliansen!

(ctrl+a ctrl+c)

Ser på Debatt från 7/5. Om ungdomsarbetslösheten och sexlagstiftningen.

En sån som anställer människor beklagade sig över att ungdomar bara jobbade för pengarna. Att de inte hade tagit jobbet om de inte hade fått någon lön för det.

Hur många finns det i Sverige som skulle fortsätta med sitt jobb om de fick sina pengar oavsett om de jobbade eller inte?

Det hemska med ungdomarna är att de erkänner att de jobbar för pengar. :)

Det är inte helt okej.

Sedan är det förstås bra om det finns något mer än pengar som driver en. Men... Jag har jobbat på ett lager. De anställde bara ungdomar och invandrare. Och behandlade sina anställda som skit o sket i alla arbetsmarknadsregler om lunch/raster etc. För de visste att deras anställda förmodligen inte kände till sina rättigheter och även om de hade gjort det så hade de aldrig vågat säga någonting om det. Jag jobbade där enbart för pengar.  Jag hade aldrig drömt om att jobba där annars. Det fanns verkligen ingenting där, förutom pengar. 

De hemska ungdomarna brinner inte för att jobba i kassan på ICA. De anser inte att det är deras livs uppgift.  Det är ju förjävligt.

Apropå yrkespolitiker (se föregående inlägg) så kommer det att bli så jävla pissdrygt att försöka få bort piratpartiets politiker från sina platser i eu-parlament/eventuellt riksdag när "demokratin är räddad".

Det kommer inte att gå.

Det är fan inte värt att rösta på dem.

De kommer förmodligen att bli som alla andra politiker och klamra sig fast som blodiglar. Ända sättet att få bort dem blir att hugga av dem huvudet.

2024 kommer väl piratpartiet att tjafsa om miljöfrågor, eller priset på dill.

Hellre det än att ge upp den finfina lönen liksom. 

Problemet är väl bara att andelen parlamentariker/riksdagsmän inte minskar för att vi vägrar rösta fram några. De är som mördarsniglar. 

Man kan plocka flera hundra på en kväll, nästa kväll är de lika många igen, om inte fler.

Vedervärdigt ogräs.

Jag förstår verkligen inte.

Jag fattar ingenting.

Jag trodde att man var politiker för att man ville förändra nåt, göra världen bättre.

Men våra politiker är politiker för att vara politiker.

Vi har en grupp yrkespolitiker. De är inte där för att jobba för nån speciell fråga, eller ideologi, eller någonting alls. De är där för att vara politiker, för att tjäna stora pengar, för att aldrig behöva göra en dags hederligt arbete.

Politikerförakt.

Om politikerna hade varit sådana som jag trodde att de var hade de dels vetat vad de vill göra (det vet de inte, eller ja, de vill göra det som ger dem röster. Oavsett vad det är som ger dem röster.) och dels så hade de lämnat över politiken till andra när de fått igenom sina åsikter. Men icke.

Om vi ändå ska ha en kår utav yrkespolitiker som egentligen inte står för något annat än att tjäna så mycket pengar som möjligt på att göra så lite arbete som möjligt så kan vi väl skippa hela teatern?

Utbilda ett gäng, 349 personer, till att bli "politiker". Sedan får folket rösta mellan partierna som vi gör idag. Sedan fördelar sig våra yrkespolitiker mellan dessa partier. Får M 73 mandat så ska 73 utav yrkespolitikerna jobba med "moderatfrågor" osv.

Då skulle vi åtminstone få lite mer utbildade folk än det jädra pack vi har i riksdagen idag.

Nu kanske folk tycker att: Men, det går ju inte att lita på att dessa randompersoner ska kunna representera de moderata frågorna. Vi vet ju inte vad de tycker privat.

Men.

Vet du det med dagens politiker?

De som ena dagen står och gråter i riksdagen för att FRA-lagen är så hemskt dålig och som nästa dag röstar för den?

De som vänder sig till folket för att låta folket skriva deras vallöften?

De som ständigt vänder kappan efter vinden för att göra det som drar in flest röster (så att det blir just de som kan slappa in tiotals miljoner i lön).

Det är svårt att lita på randompersoner, men det är minst lika svårt att lita på dagens politiker.

Jag blir så jävla arg. För jag känner mig så lurad. Så dum, så blåögd, så naiv.

Jag trodde att politiker var politiker för att de ville göra sin röst hörd. För att de ville förbättra saker, för att de ville förändra världen.

Men nu ser jag, att det bara är lögn.

De är politiker för att de är politiker. För att det är det lättaste sättet att få en skyhög lön utan att anstränga sig.

(Nästa gång jag möter en politiker ska jag spotta den i ansiktet. Nä, det ska jag väl inte. Men jag ska tänka mig det och det är tanken som räknas.)

Hoho. I agenda påstår de att det nu är förbjudet att stänga av folk från internet (efter telekomröstningen och am. 138).

Finn 2 fel.

1. Beslutet är inte igenomklubbat än, det är tillbakaskickat till rådet.

2. Även om det vore igenomklubbat så vore det ändå inte förbjudet att stänga av fok från internet. Bara att stänga av folk från internet utan en rättslig prövning. 

Agendan överlag är rolig.

Nu har ju de andra partierna insett att man kan få röster (och därmed en plats i EU-parlamentet och en lön på nästan 200 000kr/månad) om man påstår att man är negativ till IPRED och FRA.

Så nu är de banne mig negativa.

Det är nästan pinsamt att se.

Partipiskan > väljarna.

Sverigedemokraterna är ett populärt parti bland "ungdomarna". Tydligen så vill närmare 50% av kronobergs niondeklassare rösta på dem.

Piratpartiet är ytterligare ett populärt ungdomsparti (nej, jag ska inte leta efter fler likheter mellan PP och SD).

Men vad innebär det?

Att ett parti är populärt bland högstadieelever?

Jag kan bara se till mig själv.

På högstadiet var jag åt det vänsterpartistiska hållet, även om jag inte var med i vänsterns ungdomsförbund. 

Under gymnasietiden var jag medlem i muf.

I början av högskoletiden var jag med i luf.

Numera är jag med i PP (ochär väl, återigen, mer åt vänsterhållet egentligen)

(Jag är en jävla hoppjerka, jag brukar försöka bortförklara det med att "Skillnaden mellan den vise och den envise är att den vise kan erkänna att den har fel och därefter ändra uppfattning)

Så i mina ögon betyder det inte ett dyft att man har stark förankring bland högstadieelever.  Inte för att ungdomar tenderar att byta uppfattning mer än vuxna, utan för att ungdomar inte får rösta och lagom tills de har rösträtt kan de mycket väl ha bytt åsikt.

Apropå det är det kanske dags att sänka rösträttsåldern. Till 15. Är man vuxen nog att ta ansvar för, och förstå konsekvenserna av, sina handlingar och straffas för dem så är man banne mig vuxen nog att klara av att rösta.

 Visst, ungdomar kanske är lättpåverkade. Men det är ju inte som att vuxna inte är lättpåverkade. 

Ponera att Sverigedemokraterna blir populära. De tar sig inte bara in i riksdagen, de får många mandat också.

Ponera att de får igenom sin vision om att låsa gränserna.

Vilka är det då som ska betala min pension?

Vi har redan idag för få människor i arbetsför ålder i förhållande till antalet pensionärer, och det kommer bara bli värre. 

 Så hur har de tänkt lösa det här?

I och för sig så tycker de inte att kvinnor ska få förvärvsarbeta, utan stanna i hemmet och fixa det obetalda arbetet så att de blir ekonomiskt beroende av en far eller make. Så det kanske är det som är planen - förbjuda preventivmedel och tvinga varje kvinna att föda minst 7 barn.

Men även om de lyckas med det så kommer ju barnkullarna att komma påtok för sent. Sisådär en 50 år försent. Under tiden kommer Sverige att bli ett riktigt U-land. (Om vi inte bestämmer oss för att avrätta alla människor som går i pension eller ger dem så låg pension att de helt enkelt svälter ihjäl.)

Vad är det för framtid vi får om SD får styra?

 (Ingen jag vill leva i i alla fall.)

Sen är det intressant det där. Med att invandrare är arbetsskygga parasiter.

I slutet av 70-talet så arbetade Sveriges invandrare 120% jämfört med "svenskar". I början av 00-talet var det nere på 80%.

Vad beror det på då?

Är det att det är en "annan sorts" invandrare? (De envisa finnarna arbetar ju ordentligt, det vet vi.) 

Eller kan det vara arbetsmarknadspolitiken?

 Vi har ju inte direkt någon invandrar-(eller ungdoms-)vänlig politik. Med sist in, först ut. etc. 

Plus att arbetsgivare ska betala för att skicka de däringa invandrarna på svenskakurser - det är klart arbetsgivare ryggar undan för sånt. 

Med tanke på vilka regler vi har är jag faktiskt förvånad att invandrarna lyckas komma upp i 80%. 

De har ju alla odds emot sig.

Inte nog med att de inte förstår språket, att de hamnar i getton,  att deras utbildningar inte anses vara tillräckligt fina. Dessutom måste de tampas med våra knepiga regler också.