Efterfrågan styr utbudet.

Men.

Min närbutik (Hemköp) har slutat med ett visst utbud av oekologiska varor.

Så nu måste jag köpa ekologiska grejer, trots att jag verkligen inte vill bidra till den ekologiska utvecklingen.

Har de tagit bort de här oekologiska produkterna för att efterfrågan inte har funnits?

Nej. Det har de inte. (Så lite ekologiskt som svenskarna handlar så har jag åtminstone svårt att tro det.)

Däremot så vinner de på att ha de dyrare ekologiska produkterna som enda val. Ju dyrare produkter, desto större vinst/produkt. Och dessutom kan de profilera sig som "miljövänliga" och ekologiska. 

Det är väl bara för mig att handla i en annan affär?

Ja. Det är det, men det är inte så bara. Jag har inget körkort och det finns inga bra bussförbindelser till någon större matvaruaffär (dessutom blir det så otroligt mycket dyrare om jag ska betala turoretur för buss varje gång jag handlar). 

Men jag går, det finns en annan affär i närheten. Det tar mig 20 minuter att gå dit. Det är mest uppför hela vägen, vilket i och för sig är bra på hemvägen med tunga kassar. Så jag går dit, när jag vill ha dessa specifika varor.

Men samtidigt så är det fiffiga med att bara erbjuda dyrare (ekologiska) varor i just närbutiker att de som handlar där inte hade handlat där om de hade haft möjlighet att handla någon annanstans. Alltså kan de styra sitt utbud lite hur de vill - efterfrågan kommer inte att påverkas nämnvärt.

Det är väl helt rätt och upp till dem, men jag kan inte låta bli att gnissla tänder när folk säger att efterfrågan styr utbudet och att jag har en konsumentkraft. 

Jag läste en artikel i DN. Om att man vill skylla den ekonomiska krisen på en matematiker som har tagit fram en formel för att beräkna riskerna (och därmed priset) med att handla med CDOer.

Det är helt bisarrt att skylla på matematikern när det är finansmännen som inte kan räkna. Matematikern var ändå väl medveten om bristerna och begränsningarna med formeln - finansmännen ville inte lyssna på det.

Men samtidigt, är det verkligen så bisarrt att skylla på matematikern?

Vi har precis dömt fyra killar till fängelse och 30 miljoner i skadestånd för att de utvecklade en teknik.

Människor vill åtala google.

Så det ligger väl ganska bra till i tidsandan att skylla på matematikern?

Döm honom för medhjälp till brott, till ett långt fängesestraff och ett saftigt skadestånd. 

Sedan de som ändå begick huvudbrottet, de kan vi nog strunta i, de hade ju faktiskt inte begått brottet om inte matematikern hade erbjudit dem formeln. 

Det är inte lätt att vara en sömngångare. Det är oftast okej, jag brukar kunna hitta de saker jag har varit upp och flyttat omkring och dessutom brukar det inte vara så viktiga saker.

Men inatt. Inatt har jag varit upp och gömt min saft. Någonstans måste man ändå dra gränsen. Min gräns går här. Ge mig tillbaka min saft. 

Det rapporteras om ännu mer fusk med märkningen av köttprodukter.

De kan få ett senare förpackningsdatum och då också ett senare bäst-före datum.

 Det är väl, förstås, dåligt. Det är oärligt mot kunden osv.

Men ger vi oss inte på den här frågan från helt fel håll?

Jag har inte så bra koll på hur många som faktiskt blir sjuka av att äta mat som har blivit dålig trots att det på förpackningen stod att den skulle vara bra.

 Däremot så vet jag att otroligt mycket helt okej mat slängs bara för att bäst-före datumet har gått ut. Bäst-före datumet har ersatt allmänt förnuf. Eller varför inte den aspekt att bäst-före på andra språk (tror det är norska/danska åtminstone) är minst hållbar till. 

Jag tycker att det är eoner av skillnad mellan dessa två uttryck.

Men är det verkligen så svårt att lukta på mjölken för att se om den har surnat?

Att se efter om köttet har blivit för gammalt?

Istället för att bara slänga grejer för att en siffra på förpackningen säger åt oss att vi ska göra så?

Betänk också att de som sätter dessa datum trots allt har allt att vinna på att få oss att slänga fullgod mat. Ju snabbare vi slänger grejer, desto mer får de sälja, desto högre vinst får de. Och det är allt.

Jag är betydligt mycket mer intresserad av "skandaler" som visar att man medvetet sätter en för kort "bäst före" tid på produkterna.

I och för sig så kan även en förlängd "bäst före" tid generera mer klirr i kassan. Man får längre tid på sig att slänga grejerna. 

Men det tidigare är ändå ett mycket säkrare kort. Och dessutom slipper man riskera att media kommer och ska granska en.

Eller har vi helt enkelt behandlat alla våra matprodukter såpass mycket att det inte längre är möjligt för en människa att avgöra om de har blivit gamla?

Inte än, det tycker jag inte. Jag klarar mig bra. Men det kanske är dit vi är påväg, på gott och ont.

(Det finns folk som mer eller mindre enbart lever på helt okej mat som har slängts. Det kan ju få en att fundera.)

Jag vill lägga min röst på Wanja. Jag tror hon skulle passa utmärkt i Bryssel.

Enligt en mep är grejen med Lissabonfördraget att ingen får läsa det innan de har skrivit på det. Wanja kan den biffen. Hon vet precis hur man gör.

Okej, man får läsa Lissabonfördraget. Men det pekar enligt mepen bara på mängder utav amendments - och dessa "får" man inte läsa. Man får åtminstone inte ge ut något läsvänligt format (där varje amendment finns efter hänvisningen till den). Inte förrän alla medlemsländer har skrivit på.

Jag tycker att vi ska skicka Wanja, då slipper vi alla tillstymmelser till konflikter. Och allting som skulle kunna påminna om mänskliga rättigheter och demokrati.

but not every mans greed.

Need before greed ffs.

Men vad är det vi behöver - och vad är det vi bara vill ha?

Mat, vatten, bostad, kläder. Behöver vi.

Vi behöver också något sätt att tillaga vår mat.

Vi behöver tvätta våra kläder (eller kläder som inte kan bli smutsiga?).

Vi behöver diska våra tallrikar och bestick (Kanske går det att få fram ett material till tallrikar/bestick som saker inte fastnar lika lätt på (tänk teflon) så att det räcker med att "blåsa" av dem med vanlig luft - slipper vi slösa vatten och olika diskmedel.)

Vi behöver toaletter och tandkräm. Och tandborstar - går det att utveckla tandborstar som inte slits sönder?

 Vi behöver saker för att städa våra bostäder (eller bostäder som inte blir smutsiga lika lätt - något sätt att undvika damm?)

Vi "behöver" en dator - som kan fungera som tv, radio, bok och telefon. Säkerligen mycket mer?

Men var går gränsen mellan need och greed, och vem avgör det?

Vi behöver transportmedel - jag ser en stor framtid för kollektivtrafik. Man vill kunna ta sig dit man vill när man vill det och på ett snabbt och smidigt sätt. Om kollektivtrafiken klarar av att leva upp till de punkterna så finns det inga brister hos den.

Vi behöver kunna minska antalet av fysiska grejer så att inte varje individ måste ha en upplaga av varje grej - naturens resurser kommer inte att räcka annars.

Om man har en cykelpool i en stad med Y invånare, hur många cyklar måste då ingå i poolen för att det "alltid" ska finnas en cykel tillgänglig när man vill ha den?

Det här är förstås ett tal som kommer att variera en del - det kan öka om invånarna blir mer intresserade av att cykla etc. Men då gäller det att hänga med i den trenden och öka antalet cyklar.

Jag vill att det ska finnas en teknik för att flytta atomer/molekyler snabbt. Och ett protokoll för att dela upp större grejer i molekyler/atomer och sedan sätta ihop dem igen när man har förflyttat dem. För att kunna transportera saker snabbare.

 Vi har lyckats dela upp information i ettor och nollor. Är det inte dags att gå vidare?

Erbjuder Scania sina anställda. Både golvarbetare och chefer.

20% minskad arbetstid, men bara 10% minskad lön - alltså en löneökning om man ser till timlön.

Jag tycker att det är ett bra erbjudande.

Jag hade slängt mig över det, som om det vore ett köttben och jag en utsvulten varg.

Vi jobbar redan mer än vad vi någonsin har gjort förrut. Och mår sämre.

Allt i den heliga jakten efter mer pryttlar.

Nu vet jag förstås inte vad de med lägst lön hamnar på för lön efter det här förslaget.

Får man problem med bostad, mat etc. så förstår jag om man protesterar. Men om det bara innebär att man inte kan köpa ny mobiltelefon var 6e månad, byta ut datorn med samma tidsintervall, lalla runt med snygga märkeskläder, dyraste bilen etc. Så tycker jag att det är en helt rimlig "uppoffring". 

Jag tror att människor mår bättre av det. Mer fritid, mer tid med familj och vänner. Men mindre pryttlar. 

När det dessutom "drabbar" alla, inte bara verkstadsarbetarna, så kan jag inte riktigt se problemet.

Mest grejer när man dör vinner!!

Nu gör de uppror. Vi har förslavat dem alltför länge. Domedagen är nära. Många har förutspått att världen skulle gå under omkring 2012 - är det robotarna som kommer att utföra det dödande slaget?

(Egentligen så handlar det här med 2012 om astrologi. Vi går ur fiskarnas tecken och in i vattumannens. Som blir det nya tecknet som solen går upp i. Typ. Varje sådan "tidsålder" är ungefär 2k år - fiskarnas började alltså runt jesu födelse blablabla. Väduren kring moses, tror jag det var. osv.)