Hoho. I agenda påstår de att det nu är förbjudet att stänga av folk från internet (efter telekomröstningen och am. 138).

Finn 2 fel.

1. Beslutet är inte igenomklubbat än, det är tillbakaskickat till rådet.

2. Även om det vore igenomklubbat så vore det ändå inte förbjudet att stänga av fok från internet. Bara att stänga av folk från internet utan en rättslig prövning. 

Agendan överlag är rolig.

Nu har ju de andra partierna insett att man kan få röster (och därmed en plats i EU-parlamentet och en lön på nästan 200 000kr/månad) om man påstår att man är negativ till IPRED och FRA.

Så nu är de banne mig negativa.

Det är nästan pinsamt att se.

Partipiskan > väljarna.

Sverigedemokraterna är ett populärt parti bland "ungdomarna". Tydligen så vill närmare 50% av kronobergs niondeklassare rösta på dem.

Piratpartiet är ytterligare ett populärt ungdomsparti (nej, jag ska inte leta efter fler likheter mellan PP och SD).

Men vad innebär det?

Att ett parti är populärt bland högstadieelever?

Jag kan bara se till mig själv.

På högstadiet var jag åt det vänsterpartistiska hållet, även om jag inte var med i vänsterns ungdomsförbund. 

Under gymnasietiden var jag medlem i muf.

I början av högskoletiden var jag med i luf.

Numera är jag med i PP (ochär väl, återigen, mer åt vänsterhållet egentligen)

(Jag är en jävla hoppjerka, jag brukar försöka bortförklara det med att "Skillnaden mellan den vise och den envise är att den vise kan erkänna att den har fel och därefter ändra uppfattning)

Så i mina ögon betyder det inte ett dyft att man har stark förankring bland högstadieelever.  Inte för att ungdomar tenderar att byta uppfattning mer än vuxna, utan för att ungdomar inte får rösta och lagom tills de har rösträtt kan de mycket väl ha bytt åsikt.

Apropå det är det kanske dags att sänka rösträttsåldern. Till 15. Är man vuxen nog att ta ansvar för, och förstå konsekvenserna av, sina handlingar och straffas för dem så är man banne mig vuxen nog att klara av att rösta.

 Visst, ungdomar kanske är lättpåverkade. Men det är ju inte som att vuxna inte är lättpåverkade. 

Ponera att Sverigedemokraterna blir populära. De tar sig inte bara in i riksdagen, de får många mandat också.

Ponera att de får igenom sin vision om att låsa gränserna.

Vilka är det då som ska betala min pension?

Vi har redan idag för få människor i arbetsför ålder i förhållande till antalet pensionärer, och det kommer bara bli värre. 

 Så hur har de tänkt lösa det här?

I och för sig så tycker de inte att kvinnor ska få förvärvsarbeta, utan stanna i hemmet och fixa det obetalda arbetet så att de blir ekonomiskt beroende av en far eller make. Så det kanske är det som är planen - förbjuda preventivmedel och tvinga varje kvinna att föda minst 7 barn.

Men även om de lyckas med det så kommer ju barnkullarna att komma påtok för sent. Sisådär en 50 år försent. Under tiden kommer Sverige att bli ett riktigt U-land. (Om vi inte bestämmer oss för att avrätta alla människor som går i pension eller ger dem så låg pension att de helt enkelt svälter ihjäl.)

Vad är det för framtid vi får om SD får styra?

 (Ingen jag vill leva i i alla fall.)

Sen är det intressant det där. Med att invandrare är arbetsskygga parasiter.

I slutet av 70-talet så arbetade Sveriges invandrare 120% jämfört med "svenskar". I början av 00-talet var det nere på 80%.

Vad beror det på då?

Är det att det är en "annan sorts" invandrare? (De envisa finnarna arbetar ju ordentligt, det vet vi.) 

Eller kan det vara arbetsmarknadspolitiken?

 Vi har ju inte direkt någon invandrar-(eller ungdoms-)vänlig politik. Med sist in, först ut. etc. 

Plus att arbetsgivare ska betala för att skicka de däringa invandrarna på svenskakurser - det är klart arbetsgivare ryggar undan för sånt. 

Med tanke på vilka regler vi har är jag faktiskt förvånad att invandrarna lyckas komma upp i 80%. 

De har ju alla odds emot sig.

Inte nog med att de inte förstår språket, att de hamnar i getton,  att deras utbildningar inte anses vara tillräckligt fina. Dessutom måste de tampas med våra knepiga regler också.

Den har ju varit lite i blåsväder efter att Cuf vill ta bort sexköpslagen. Jag ser just nu på en 10minuters debatt på youtube.

Jävlar, just nu sade de något suspekt. "Det har visat sig att våldtäkt är vanligast i Sverige utav alla länder." Nu var det ju inte riktigt det som undersökningen visade. Över huvud taget. 

Men nog om det.

Principiellt är jag för legaliserad prostituering. Jag kan inte förstå varför man inte har rätt att sälja sin kropp. 

Däremot är jag inte helt säker på att det vore ett smart drag i dagens samhälle. Vi har en påtok för gammalmodig (förhistorisk...) syn på sex för att det skulle fungera bra. Så fort sex slutar vara så jävla skamligt och hypat kommer det att fungera.

Men jag förstår inte hur man principiellt kan vara emot prostituering. 

Är min kropp mer utav en handelsvara om jag har sex med den än om jag låter den jobba inom äldrevården (så att den pajjar i förtid?) eller om jag låter den jobba i en verkstad där den också slits ut snabbare än vad som borde vara rimligt.

Eller om jag säljer min hjärna till musikbolagen när jag skriver musik.

Varför är det fel att sälja kroppen i vissa fall?

(Som en parentes är tydligen tantra massage lagligt..?)

"Människor mår sämre av prostitution än av andra jobb."

Ja, det stämmer nog, men varför mår de sämre? Jag har svårt att tro att det är jobbet i sig. Snarare det att vi har en sådan lag kring det och en sådan syn på sex och horor.

Jag tycker förstås att det är fel, och framförallt onödigt och jävligt klumpigt, att tvinga människor till arbete alls. 

Men om vi ändå ska hålla på en så barbarisk historia så borde vi tillåta prostitution också - såfort vi har dragit oss i rockärmen och fått en vettig sexsyn. 

Hippt?

Det är tydligen inte "hippt" att ha sex längre.  Men herregud, då måste jag ju sluta, jag vill ju inte att någon ska tro att jag är ute. 

Så måste jag ju köpa nya kjolar igår, kjolarna jag hade förra året är faktiskt 5 cm längre än vad som är hippt idag. 

När ska man kyssas första gången?

När ska man ha sex första gången?

Vid första dejten
Efter en vecka
Efter en månad
Vid förlovningen
Vid bröllopet

Vad sägs om: När det känns rätt/bra?

Det kan vara olika för olika människor. Bara för att jag kanske gillar att ha sex med folk på första daten så tänker jag inte påstå att andra ska ha det då. Dessutom är det helt olika för mig också. Beroende på vem jag träffar, vad som känns bra. Och vad som är syftet med att jag träffar den. Men jag vet att andra människor inte är som jag, och det är bra. Så jag har heller inga ambitioner att tvinga på andra människor mina sexvanor. Bara min partner, den är ett undantag.

"Men det enda som verkligen skyddar mot sjukdomar, eller att känna sig utnyttjad för att man har varit med fel person, är avhållsamhet, säger Clara Lidström."

Nej, Clara. Det enda som verkligen skyddar mot sjukdomar är bra skydd.

Det enda som skyddar mot att människor känner sig utnyttjade efter sex är en ny syn på vad sex är.

Jag har aldrig känt mig utnyttjad efter att ha varit och tagit en fika med någon, oavsett hur hemsk och tråkig fikan var.

Jag har aldrig känt mig utnyttjad efter att ha varit på bio med någon, oavsett hur hemsk och tråkig filmen var.

Varför ska jag då känna mig utnyttjad efter sex?

För att vår samhällsmoral säger att sex egentligen är fel och ingenting man borde syssla med.

Personen man hade sex med kanske efteråt skryter och snackar om att man är en sån lättfotad hora. Men det skulle ju aldrig kunna hända i en värld med en rimlig sexualsyn.

Det kanske var dåligt sex för mig. Men då får jag väl delvis skylla mig själv, och sen låta bli att ha sex med samma person igen. Eller helt enkelt hjälpa den att hitta rätt knappar att trycka på. Alla människor är inte lika, inte ens i sänghalmen.

Nej, att säga det som Clara säger är som att säga att

"Det enda som verkligen skyddar mot att bli mördad är att bo ensam i en madrasserad bunker och få in mat genom ett pyttehål"

istället för att jobba för att få bort anledningen till att människor mördar.

Det är så otroligt världsfrånvänt.

Och att börja snacka om "hipphet" och sex, som om det vore nåt slags "mode"?  Fast det kanske det är...

Mode och hipphet,

ute och inne.

Jag hade kunnat förstå det om det kom från en 14åring, men en 23åring?

Jag har svårt att köpa att jag har sex för att det är en "mode", för att det är "hippt", för att det är "inne". Jag har sex för att jag är kåt. För att det är härligt med sex. För att jag mår bra av det.

Lika lite tänker jag spendera flera hundra (kanse tusen) kronor på att köpa nya kjolar bara för att någon "modeguru" i Paris har sagt att kjolarna ska vara 5 cm kortare i år, annars är man ute. 

Ser ni inte vad de håller på med?

Vad mode handlar om?

Att lura oss till att konsumera grejer vi inte behöver. Det är ingenting annat. Om det inte vore för mode kanske vi skulle använda samma sommarkläder en sommar till - vet ni hur många miljarder klädföretagen skulle "förlora" på det?

De måste få oss att konsumera som om vi vore beroende för att de ska kunna tjäna pengar.

Modet är för konsumeringen vad våld är för en diktatur...

EDIT: Jag läste i kommentarerna att om man har sex innan äktenskapet så är risken stor att man vill ha sex med andra än den man är gift med även efter äktenskapet - Om det nu skulle vara sant, är det så farligt då? Om både vill ha sex med andra (och skyddar sig...) så är det väl helt ok att ha det?

I ett äktenskap så får du oftast gå på bio med vänner, fika med vänner, bada med vänner - men inte ha sex med vänner. Vad är dealen med det?

Sedan en kommentar om att människor som har sex före äktenskapet skiljer sig mycket lättare - för att de vet vad de kan få och vill ha bättre sex. Så då är det bättre att leva helt i okunskap om hur bra man hade kunnat ha det. 

Är det verkligen så farligt att människor skiljer sig?

Jag vet att det kan vara jobbigt för eventuella barn, men om det inte är några barn inblandade?

Är det inte dags att avtona det religiösa äktenskapet lite?

För mig är ett äktenskap inget annat än en affärsöverrenskommelse. 

 (Och alla vi som inte har några planer på att gifta oss då - ska vi aldrig få ha sex? =/)

Sen verkar det som att avhållsamhetshetsen leder till att människor gifter sig i mycket unga år. Är det verkligen så otroligt mycket bättre? Att de gifter sig bara för att få ha sex?

Nu håller det på att ta fyr i helvetet.

Min fråga handlar inte om kvinnounderliv.

Men EU:s budget.

Är det någon som vet vart det finns information om reglerna kring hur mycket varje medlemsland ska betala i avgift till EU?

Jag har hittat statistik över hur mycket varje land bidrar med - men inte varför landet bidrar med just den summan. Jag försöker jämföra med andra siffror - invånarantal , bnp, invånarantal*bnp etcetc. Men ingenting går ihop.

EU har flera stora hemsidor, de har lagt ut meningslösa spel och all möjlig skit. Men en så enkel sak som avgiften till EU har man visst råkat glömma.

Är det nån som vet det här eller vet vart de har gömt undan infon?

EDIT: woohoo, det närmar sig. "Nu bränns det"

"Avgifterna bygger bland annat på ländernas tullinkomster, momsinkomster och bruttonationalinkomster (BNI)"

Ett jädra otydligt svar, men ett svar.

EDIT #2:

"Sedan 1985 har Storbritannien beviljats en budgetreduktion som täcks genom finansiering av de övriga medlemsländerna. Nederländerna, Sverige, Tyskland och Österrike betalar endast en fjärdedel av sin normala andel av denna kompensation.

I det nya beslutet har ministerrådet beslutat att Storbitanniens rabatt ska fasas ut avseende utgifter kopplade till utvidgningen av EU. Det innebär att från och med 2011 ska utvidgningsutgifterna undantas vid beräkningen av Storbritanniens rabatt. "

Är det så att ingen egentligen vet varför vissa länder har den avgift de har?

PS: Avgiften betalas i Euron - så Sverige lär ha fått ännu dyrare avgift nu i samband med att kronkursen har fallit. Vi gick ungefär 10-15 miljarder back till EU/år tidigare. (Nej, jag orkar inte med länkar inatt. Google is your friend.)

EDIT #3

Jag hittar verkligen inget svar. Men har slängt iväg ett mail med en förfrågan. Får se om jag kan få något svar. (Är det här verkligen så ointressant att det inte är värt att presentera på hemsidorna? Eller är det bara jag som är kass på att leta? Men överlag tycker jag att de är riktigt kassa på "varför". De beskriver bara hur saker är, men inte ett ord om varför saker är som de är.)

Sprang på en anekdot idag (eller ja, sprang gjorde jag ju knappast, jag låg ner i min bekväma säng, för jag har så ont i föttern att det är en pina att ta sig ens till badrummet. Tack o lov för en liten lägenhet. Men jag surfade iaf). Ehh. 

Så jag surfade på en anekdot idag, som tillskrevs Henry Ford. 

Ford besökte en automatiserad bilfabrik och fick fördelarna förklarade för sig av den stolte konkurrenten: "- Här ser du arbetare som aldrig strejkar, aldrig blir sjuka och inte ens kräver någon lön!" "-Nej", svarade Ford stillsamt, "men de kommer heller inte att köpa era bilar."

Kontentan var att det är meningslöst att bara producera grejer om ingen kan betala för det.

Läs meningen igen. Kan du hitta nyckelordet?

****SPOILER****

betala

 Det är meningslöst att producera grejer som ingen vill ha. Att däremot mer eller mindre "gratis" (utan att människor behöver jobba) kunna producera saker måste väl ändå vara bra?

Då kan man ju ge bort grejerna till de som vill ha/behöver dem.

Men då får man inte in några pengar?! 

 Nej, men om mer eller mindre allt kunde automatiseras så att människor slapp arbeta så skulle det inte finnas något att "köpa" heller, allt skulle vara gratis. Vad ska man med små gröna papperslappar till om allt är gratis?

Och vi har tekniken. Vi kan automatisera det mesta idag.

Men om vi gjorde det skulle det, som sagt, inte finnas några som kunde köpa grejerna.

På nåt bisarrt sätt så jobbar vi för att vi jobbar.  Vi skulle lika lätt kunna sluta.

Enda anledningen till att saker automatiseras i mindre utsträckning än vad som är möjligt är för att vi har nåt konstigt behov av att tvinga människor att göra saker de inte trivs med att göra.

Vi skulle kunna förse hela jordens befolkning med mat, vatten, husrum, elektricitet, internetuppkoppling, dator (el. motsvarande) etc. etc. Utan att någon människa skulle behöva arbeta. (Det skulle förstås behövas en övergångsperiod -)

Arbete är inte civiliserat. 

Det som förvirrar mig mest är att jag hörde samma anekdot för några år sedan. Då tyckte jag att det var självklart att man inte kunde hålla på och automatisera grejer - då skulle det ju inte finnas några jobb till människorna. Och då skulle ingen kunna köpa något.

Tanken att "jobb" inte är någon naturlag, inte behöver vara något nödvändigt slog mig aldrig. Jag tyckte att det var självklart att människor skulle jobba mer än 1/3 av sina liv, bara för att köpa saker som de inte hade behövt betala för om de inte hade jobbat. 

Och nu vänder jag mig mot det bara för att någon annan har upplyst mig om att det finns en annan lösning.

Så hur mycket av det som jag tror är självklart idag tror jag bara för att jag inte klara av att tänka utanför ramarna och inte har lyssnat på någon annan (som klarar av det)?

Jag köper saker. Rakt av. Som om de vore naturlagar. Jobb är lika självklart som gravitationen. Varför ifrågasätter jag inte? (Varför har jag inte fått lära mig att ifrågasätta? (för att lasta över ansvaret på nån annan))

Om någon säger något, och säger det bra (retoriskt), så är risken stor att jag godtar det som sanning. Utan några som helst bevis.

Jag har blivit bättre. Det har jag. Men allt som jag har godtagit hittils, som ligger djupt inbäddat i sovande hjärnmassa det är redan fast (det är svårt att lära en gammal hund sitta). För de grejerna behöver jag någon annan som kan väcka mina hjärnceller ur sin törnrosasömn. 

Och varit lika principfast som jag försöker inbilla mig att jag är.

Då minsann. Då hade jag på något sätt under TPBrättegången tagit mig fram och bett dem slänga mig i fängelse/ ge mig böter istället, eller också. TPB kanske har hjälpt mig att begå ett brott, men det är jag som har gjort det, jag är en vuxen människa och jag borde klara av att ta konsekvenserna för mitt handlande.

Man kan väl inte ens fällas enbart på ett erkännande? Och några bevis lär de ju inte hitta.

Men istället gömde jag mig i skuggorna. Lät de begåvade ta straffet. 

Jag borde ha stått för vad jag påstår. Att ideal och principer är viktigare än gröna papperslappar. Att min självuppfattning är viktigare än några gröna papperslappar. 

Jag försöker bortförklara det med att en sådan handling hade gett mig betydligt mycket mer mediaexponering än vad jag hade kunnat klara av.

 Att jag aldrig skulle klara av att människor såg mig.

Men sanningen är väl att trots att rättegången var så otroligt lång, så slog tanken mig aldrig då. Att jag skulle stå för vad jag tror på (inte fildelningen i sig, men att det är fel att på det där sättet dömas för medhjälp. Medhjälp till ett brott jag begått.) fanns inteöver huvud taget. Jag betraktade, hoppades på det bästa. Men var inte beredd att riskera mitt eget skinn.

"The only thing necessary for the triumph of evil is for good people to do nothing"

Jag vill gärna tro att jag är en god människa, men jag är inte såpass god att jag är beredd att göra något. 

Men, men. Det blir väl en hovrättsrättegång inom kort. Får se om jag lyckas odla mig lite stake tills dess.