Senaste inläggen

Av Chris - 8 maj 2009 17:47

Jag har tidigare skrivit att jag kommer att rösta på Piratpartiet och kryssa Christian Engström och att jag nu dessutom har råkat bli medlem.


Så nu ska jag komma med en bra efterhandskonstruerad motivering.


"Jag har aldrig riktigt förståt vad andra människor menar när de säger att de inte kan rösta på Piratpartiet för att det finns så många andra viktiga(re) frågor som de bryr sig om.

Jag bryr mig om en hel del andra frågor. Det är därför jag röstar på piratpartiet. Jag bryr mig för mycket om vissa demokratiska frågor för att kunna nöja mig med att min enda talan ska vara en anonym röst vart fjärde år. Internet har öppnat upp en hel värld utav möjligheter att påverka (är det inte det demokrati går ut på?), jag är inte beredd att offra dessa möjligheter bara för att få fram en person till EU-parlamentet som påstår sig vilja kämpa för "mina" frågor."


(Dessutom så svor jag i vintras under djup bitterhet att om det fanns en, en enda, EU-parlamentskandidat (som hade chans att ta sig in) som jag kunde lita på att den inte enbart kandiderade för den höga lönens skull så skulle jag rösta på den. Oavsett om den så stod för motsatsen till mina värderingar. Jag litar på Christian. Jag litar på att det här är en fight han hade tagit oavsett hur hög lönen var (även om det är gött att iaf ha råd med mat & hyra). Tursamt nog så är hans värderingar inte heller motsatsen till mina.)


Dessutom har jag lust att (i en dystopi där internetfienderna har vunnit)  kunna se mina barn i ögonen och säga att jag faktiskt gjorde vad jag kunde för att förhindra att det blev som det blev. 


_________________________________________________________________

EDIT: Okej, det där blev inte helt bra. Jag gör ett nytt försök till en efterhandskonstruktion.


"Demokrati är inte att vart fjärde år rösta på någon du inte hört talas om innan valkampanjen veckorna innan valet. Vi har betydligt fler möjligheter att påverka hur vårat samhälle styrs. Den största plattformen för möjligheterna är internet. Tyvärr finns det krafter ute i Europa, och i Sverige med för den delen, som vill minska internets möjligheter. Jag tror att om vi inte sätter oss upp mot dessa krafter och protesterar mot deras agerande så riskerar vi att demokrati blir att rösta vart fjärde år. Piratpartiet är det enda parti som är berett(?) att sätta sig upp mot dessa krafter. Därför röstar jag pirat."



ANNONS
Av Chris - 8 maj 2009 17:17

Woohoo. Det är igång.

En hel del intressanta frågor - några utav de frågor jag tänkt skicka in själv.

ANNONS
Av Chris - 8 maj 2009 12:02

 Ballar av stål friades. En åklagare hävdade att man i programmet utförde handlingar som är brottsliga. 


Jag har sett några program. Jag tycker det är semi-underhållande (lite som colloseum kanske?) Jag tycker helt enkelt inte att det finns något bättre att slötitta på på när det sänds.


Det finns några saker med programmet som stör mig något otroligt mycket.


1. Jag är sponsor/investerare i programmet. Men jag får inte ut en endaste liten gnutta av vinsten. Jag får inte ens något cred. Man hade ju kunnat hoppas på ett litet "Tack till Snyltdjur" i eftertexterna åtminstone.


Det jag syftar på är att en del av programidéerna verkar gå ut på att dra till sig väktare/poliser och ta upp deras tid. Det är tydligen coolt, häftigt och underhållande. Men vem är det som betalar polisernas löner? Inte fan är det folket bakom programmet i alla fall. Det är du & jag. Alla skattebetalare. Väktarnas löner betalas väl i och för sig utav företaget som har anställt dem, så där slapp jag undan. Men de företagen tvingas alltså att betala för ett underhållningsprogram de inte har med att göra och förmodligen inte tycker om. Och inte får de ut någon del av vinsten heller.


2. Det sägs att Sverige har påtok för få poliser (väktare också kanske?) och att de aldrig kan klara av att stävja den brottslighet som finns. Ändå ska deras tid läggas på sådana dumheter som det här programmet? 

Programmet betalar inte för det, och de tar tid som hade kunnat gå åt till att bekämpa (riktiga?) brott.  (I och med att det programmet håller på med uppenbarligen inte är några riktiga brott...)


3. Jag är heller inte helt förtjust i hur programmet hyllar det här betéendet som de lyfter fram. Att det är coolt, häftigt och underhållande att svina mot andra människor. Att få andra människor att bli irriterade, att jävlas med restaurangpersonal etc.

Jag är rädd att det här programmet kommer att påverka vad som är "socialt godtagbart" (och socialt "hyllningsbart") i en riktning jag inte tycker om.

Men det är en "moralpanikisk" punkt - om det inte hade varit för att jag tvingas att finansiera skiten. (Oohh... I början var det semi-underhållande, nu är det skit. Men om jag bara ser det till programmet i sig så kan det ha en underhållningsfaktor. När jag ser till konsekvenserna programmer ger så är det inte annat än skit.)


Det minsta de kan göra är ändå att betala polisernas & väktarnas löner för den tiden de tar upp. 

Jag är faktiskt inte intresserad av att sponsra "Ballar av stål". 


(Vad är det våra skattepengar ska gå till egentligen?)

Av Chris - 8 maj 2009 11:28

Det finns ett otroligt lätt sätt att få läsare.

Länkar. Länkar till sidor som publicerar att man länkar till dem.

När jag har kommenterat någon aftonbladet eller DN artikel och länkat till den så har förstås min besökarekurva svängt iväg uppåt.


Ju fler sidor jag länkar till, desto fler läsare. Mer eller mindre. Och under förutsättningen att sidorna reagerar på att man slänger iväg en länk till dem. Det är lite "Ni får läsare av mig - då vill jag ha läsare av er". Fast jag får förstås fler läsare från aftonbladet än vad aftonbladet får läsare av mig.


Det vore väldigt enkelt (och det är förstås lockande) att börja länka ännu mer - med enda syfte att få fler läsare. Börja skriva blogginlägg om minsta tidningsnyhet som jag har nåt att säga till om. Det genererar läsare.


Men till vilket pris?


En gång i min glada ungdom blev jag erbjuden att skriva krönikor för aftonbladet. Jag svarade "Jag säljer hellre min kropp än min själ.".

(Dvs. Skulle jag skriva åt er så skulle det vara för pengarna, och behöver jag pengarna prostituerar jag mig hellre än skriver åt er. Jag försökte alltså bortse ifrån hur många nya läsare jag skulle få. Läsarna skulle i och för sig inte ta mig på allvar ändå, om jag skrev i en sån tidning ;)) 


Är jag nu pågång att vilja sälja min själ för att få fler läsare?


Vad innebär det, att få fler läsare?


Fler som läser mina tankar, fler människor som jag kan påverka. Mer makt.

Makt är farligt. Åtminstone för mig. Jag vet hur det har gått när jag har fått för mycket makt i olika situationer. Jag kan liksom inte hejda mig. Det är ett hemskt beroende. Jag blir en maktmissbrukare. Jag borde avstå från makt.


Risken är att jag fastnar helt i jakten efter fler läsare. Klatschiga rubriker som ska locka folk. Att jag skriver mer om det jag tror att folk vill läsa om än vad jag faktiskt vill skriva om.

Det skulle ta så mycket tid.


Min tid är inte oändlig. Det är ett problem.


När man kör det racet - med att kommentera nyheter eller andra bloggar - så fastnar man ändå i att även om man presenterar egna åsikter om ämnet ifråga, så dikteras ämnet utav någon annan. Oftast utav nyhetsmedia. 

Om jag började med det, i högre grad än vad jag gör idag, skulle det inte bli någon tid över för mig att formulera mina tankar efter en diskussion med någon vän. Mina tankar om saker jag läser i olika böcker. Tankarna som uppstår när jag lyssnar på radio.

Saker som inte har något nyhetsvärde.

Men de har ett värde för mig. Jag behöver formulera mina tankar för att kunna förstå dem bättre. För att lättare se brister. För att bli bättre på att argumentera för dem.


Hade min tid varit oändlig hade jag förstås kunnat hinna med både och. Men det är den inte.


Sedan finns "medelvägen". Att hora ut mig åt nyhetsmedierna tills jag har fått tillräckligt många "trogna läsare" för att kunna köra mitt eget race och ändå nå ut till väldigt många människor. 

Men. Vad är "tillräckligt många"? Mycket vill ha mer, åtminstone jag.

Skulle jag ge mig in i den jakten skulle jag aldrig kunna få nog. Jag skulle aldrig kunna få "tillräckligt" många läsare.

Av Chris - 8 maj 2009 10:57

För några dagar sedan skrev jag om att jag inte ville bli en Wanja Lundy-Wedin.


"Min tanke var i alla fall att en gång i tiden måste våra aktiva, avlönade politiker ha varit riktiga människor. Riktiga människor som trodde på det de stod för, och som faktiskt stod för något. Riktiga människor som ville göra skillnad, förbättra världen. Som kanske själva var upprörda över hur dåtidens politiker agerade."


Så jag försökte fundera runt vad som har hänt med dessa människor, när de blev politiker, för att de ska ha kunnat utvecklas till de människor vi ser i media idag. De som kohandlar till höger och vänster, säljer sina ideal för en liten kaka till kaffet osv.


Jag utgick ifrån att de måste ha varit som oss andra en gång i tiden, och sedan förändrats (pga, makten, pengarna, likhetstänket, arbetstiderna eller något annat.)


Nu håller jag på och läser Noam Chomskys "Att förstå makten"


Där presenteras ett annat synsätt. Om det självreglerande systemet.

Det går mer eller mindre ut på att system kan vara uppbyggda så att de bara släpper fram vissa personligheter.


Som att vårat politiska system kanske bara släpper fram personer som är beredda att kohandla, som helt lever efter principen "scratch my back and I'll scratch yours", som är beredda att ge upp sina ideal för framgång. Det kanske bara är sådana människor som lyckas traggla sig fram genom det politiska systemet och slutligen fram till makten.


Sådana människor som tror på det den står för, och faktiskt också står för något.  Sådana människor som vill förbättra världen, göra en skillnad.

Sådana människor kanske aldrig tar sig fram genom systemet - de blir aldrig "befodrade". De blir inte "ledartyper". De tycker inte att makten är värd att offra alla ideal och principer för. Så de människor som tycker att makten är det enda viktiga och är beredda att gå över lik för att få den är förstås mer konkurrenskraftiga och således också de som kommer att "vinna".


Om det stämmer så har våra politiker faktiskt aldrig varit några "riktiga människor". De har alltid varit politiker.


Det stämmer förvisso väldigt bra överrens med mina personliga tolkningar av mina upplevelser hos diverse politiska ungdomsförbund. 


Men det medför också en viss känsla av hopplöshet. Istället för att se till att människor inte fördärvas när de kommer till makten behöver man påverka systemet som för fram människor till makten.

Det är svårt. Inte omöjligt. Men svårt.


Ett visst stycke ur "Att förstå makten":s förord  tilltalar mig på något otroligt banalt plan. "Tack vare internet har vi kunnat lägga ut en omfattande dokumentation i noterna som finns på bokens webplats. Dessa omfattande nätnoter innehåller vida mer än källreferenser; de omfattar kommentarer till texten, urdrag ur statliga dokument, viktiga citat från tidningar och vetenskapliga publikationer samt annan viktig information. Vårt mål har varit att presentera så mycket material som möjligt till stöd för Chomskys alla faktautsagor. Noterna ger också ytterligare fördjupning för den som är intresserad av ett visst ämne.

De fullständiga noterna - som är längre än bokens text - kan lätt hämtas hem från bokens webbplats www.understandingpower.com."

Av Chris - 8 maj 2009 06:13

Tjeckien har röstat Ja. Det har varit svårt att missa. Reinfeldt firar.

Men president Klaus lägger veto.


"Mr Klaus explained that he would not sign the treaty because of its rejection by Irish voters last year and an expected court challenge in the Czech Republic."


Jag tror väl inte riktigt på att han använder sin veträtt bara för att EU totalt skiter i vad Irländarna säger. Jag tror helt enkelt att han inte gillar fördraget som sådant, och att problemet med irländarna är en fin ursäkt.


Men det är ändå intressant - Om ni vägrar acceptera ett Nej, varför ska då vi tvingas acceptera ett Ja?


Men - varför nämns inte ett ord om det här i de svenska medierna?

Enligt dem är allt frid och fröjd och Reinfeldt är så nöjd så nöjd.


Av Chris - 8 maj 2009 06:07

Lagrådet godkänner kompletteringarna av FRA-lagen.


"Juristernas tvivlar nämligen på att den Försvarsunderrättelsedomstol som regeringen vill inrätta för att pröva vad FRA ska få leta efter i kablarna verkligen kan kallas domstol, eftersom inga enskilda parter agerar där och besluten inte ska kunna gå att överklaga."


"Det andra frågetecknet gäller förbudet mot att överklaga FRA-domstolens beslut. Detta avviker enligt Lagrådet från vad som uppfattas som huvudregeln i svensk rätt."


Det avviker från vad som uppfattas som huvudregeln i svensk rätt. Men de tycker att det är helt Ok. Det är inte mer upprörande än att det förtjänar en liten notis i marginalen. 


Jag har inte läst igenom kompletteringsförslaget. Men det är nog dags att göra det.

För om något som avviker från vad som uppfattas som huvudregeln i svensk rätt bara får en liten notis i marginalen - hur mycket annat skumt är inte inbakat som de inte tycker är värt att nämna?

Synd att jag inte är så van vid att läsa politiska och juridiska bara. =/


EDIT:

Har börjat läsa igenom böset nu. Lagrådets yttrande är på 8 sidor

(Det kallas dessutom för "stärkt integritetsskydd vid signalspaning... Orwell rolls in his grave...)


På sidan 3 kan man läsa "Enskilda får emellertid
inte föra talan inför Försvarsunderrättelsedomstolen. I stället ska det i
varje mål i domstolen finnas ett integritetsskyddsombud som utses
av regeringen för att tillvarata ”integritetsintresset” i målet
."


Varför är det så viktigt att man inte ska få föra sin egen talan?

Jag kan förstå att det är bra att det finns ett "integritetsskyddsombud" som man kan ta hjälp av (om man vill. Hade jag velat kunna avsluta den meningen med.)


Ska jag verkligen lite på någon som regeringen har utsett som min "försvarare" i ett sånt här mål?

I en domstol, som inte är en domstol, och som inte går att överklaga och där det är förbjudet för mig att föra min egen talan?


Vi har ju sett vilka regeringen har tillsatt som sina "oberoende experter" i andra frågor. Varför skulle de vara bättre här?



Sida 4 " I verkligheten krävs dock numera i de flesta
fall prövningstillstånd för att överinstansen ska behandla överklagandet
i sak varför de flesta mål avgörs efter prövning i en enda
instans
."


Var det inte så att "huvudregeln inom svensk rätt" förutsatte att man ska ha möjlighet att överklaga beslut?

Men detta efterlevs alltså inte ens i andra frågor, så då är det okej att gå ifrån det även här. 

Varför har vi en "huvudregel" som alla skiter i?


(För att vi måste ha den regeln för att få kallas demokrati? Det är tur att vi bara behöver ha den, inte faktiskt följa den...)


 Sidan 5 "I den nu gällande lydelsen av andra stycket första meningen föreskrivs
att sökbegreppen ska utformas och användas så att de medför
ett så begränsat intrång som möjligt i den personliga integriteten. I
den föreslagna lydelsen ska i stället sökbegreppen utformas och
användas på ett sätt som är förenligt med respekten för den personliga
integriteten
"


Det är här mina bristfälliga kunskaper i politiska och juridiska visar sig extra tydligt.

Varför är det så otroligt viktigt att ändra den här formuleringen?

Den gör säkert stor skillnad - annars hade de inte sett till att få in den, men jag har ingen aning om vad det betyder rent juridiskt.


Här finns lagrådsremissen. 

Den är dock 1356 sidor, så det dröjer nog innan jag har läst igenom den.


Av Chris - 7 maj 2009 18:11

Jag har gått och råkat bli medlem i piratpartiet.

Det är mycket med piratpartiet jag inte gillar.

Men min fiendes fiende är min vän. Och min fiende börjar bli så stark och aggressiv att jag behöver alla vänner jag kan få.


Det finns gott om andra frågor som är viktiga.  Problemet är att det blir jävligt svårt för mig att "driva" dem utan ett fritt internet i ett öppet samhälle.


Demokratin, rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna måste alltid hamna i första rummet. Utan de frågorna kommer jag aldrig att kunna påverka i alla andra frågor som jag vill påverka i. Jag vill inte ge gammelmedia tillbaka makten att diktera vad som är verkligheten.


Segrarna må skriva historia. Men medierna skriver nutiden och skapar segrarna. 

Vi börjar fastna i ett Orwellianskt samhälle. Internet är en livlina. Våga inte röra den!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ snyltdjur med Blogkeen
Följ snyltdjur med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se