Senaste inläggen

Av Chris - 3 maj 2009 09:15

(Jag är så bitter, jag letar efter ett ord jag inte finner. Det där med "likhetstänk" som uppträder i vissa grupper där människorna är väldigt lika, då missar de en del (uppenbara) tankegångar. Det hävdas vara orsaken till en del ordentliga strategiska misstag under krigstider. Men jag kan inte hitta min bok om taktik & strategi och lyckas heller inte googla fram ordet. Så jag är bitter.)


Min tanke var i alla fall att en gång i tiden måste våra aktiva, avlönade politiker ha varit riktiga människor. Riktiga människor som trodde på det de stod för, och som faktiskt stod för något. Riktiga människor som ville göra skillnad, förbättra världen. Som kanske själva var upprörda över hur dåtidens politiker agerade. Nu har de gått och blivit något slags omoraliska, janushövdade tvesjärtar. 


Vad är det som är orsaken till den transformationen och går den att undvika? Jag menar, när Wanja Lundy-Wedin var ung och idealistisk och ny inom politiken så kunde hon väl knappast drömma om att skriva på avtal om bonusar? Eller att skriva på avtal utan att läsa igenom dem?

Så vad har hänt?


Pengarna?

Makten?

Likhetstänket?

Arbetstiderna?

Offentlig person -problemet?

Något annat?



Pengarna?

Är det pengarna som korrumperar våra politiker? Ett "mycket vill ha mer" dilemma? Att det efter några år är mer, mer, mer pengar som gäller och inte

en bättre värld? Är det pengarna som trubbar av politikerna?

Som Wanja Lundby Wedin fallet - Är det pengarna som får henne att ta så otroligt många styrelseuppdrag att hon inte hinner göra något med dem?

Kan man bli beroende av pengar?


Eller är det makten? Så berusande, så givande, det kanske är den som är beroendeframkallande. Och gör att våra politiker vill ha mer och mer och mer makt, till priset av deras genuinitet. Oftast tror man ändå på sina egna åsikter, och om bara jag vore världens diktator, då skulle allt bli så bra så bra. Ju mer makt jag får desto bättre. Fast det är ju inte så. Men det kanske är förhoppningen om att det är så som får politikerna att sälja sina själar i jakten efter mer makt?


Likhetstänket kanske? När man så gott som bara umgås och talar med människor som tycker likadant är det lätt att bli totalt hjärntvättad. Våra partier visar fina exempel på det. Istället för att diskutera (inte debattera!) med sina åsiktsmotståndare (vilket faktiskt är något som skulle kunna ge en ett mervärde) så sitter man och talar med åsiktsfränder och håller med varandra och förklarar för varandra hur bra man är som tycker så bra och som har förståt det här. Vem blir inte hjärntvättad och förstörd av en sån grej?

(Jag spelade pest eller kolera med min familj under julledigheten, jag skulle välja mellan att spendera en lång middag med en person som tycker helt olikt mig eller att sätta mig på en nymålad bänk i mina favoritbyxor. Jag valde självklart middagen, min familj kunde inte förstå det. Jag hävdade att det är diskussioner med de som inte tycker likadant som är de diskussioner som faktiskt kan ge något och som är intressanta. När jag var medlem i muf umgicks jag nästan enbart med vänsterpartister... Nu när jag märker att mina tankebanor börjar gå åt vänsterhållet och framförallt antikapitalism så är boken som ligger på mitt sängbord, givetvis, "Till världskapitalismens försvar". Men nog om hur otroligt grym, duktig och begåvad jag är.)


Är det arbetstiderna som fördärvar politikerna?  Det sägs ju att en politiker aldrig slutar sitt jobb, utan snarare jobbar dygnet runt. Det är klart det måste vara tröttande. Så det kanske är en form utav utbränning som de upplever?

Jag köper inte det. Politikerna verkar tycka att de är så otroligt duktiga som inte "slutar jobba när arbetsdagen är slut". Men de är knappast ensamma om det. Säg den programmerare, ingenjör, läkare, student, författare, musiker etc. etc. som slutar jobba när klockan slår 17? De finns säket, precis som det säkert finns politiker som gör det. 

Men jag tycker inte att arbetstiderna verkar korrumpera dessa människor. 


Blir man politiker så blir man en offentlig person. Man hängs ut i media, människor känner igen en, folk diskuterar en m.m Det kanske är det som är för tärande på politikerna? Att den mediala uppmärksamheten blir en för tung börda att bära? 

Jag skulle nog ha stora problem med den mediala uppmärksamheten.


Finns det andra grejer som påverkar det här som jag har missat?



Frågan för mig är huruvida jag skulle riskera att bli en "Wanja Lundby-Wedin" om jag blev en politiker.

Jag är inte alls säker på att jag skulle klara mig undan det. 


Jag tror att jag skulle klara av arbetstiderna, pengarna skulle jag vara tvungen att skänka bort (förmodligen till thevenusproject - varför behandla symptomen när man kan behandla sjukdomen?).

Likhetstänket skulle jag försöka undvika, men jag vet inte om jag skulle kunna lyckas med det om jag ska välja parti och sitta och prata dagarna in  och dagarna ut med de människorna i Sverige som har de åsikter som mest liknar mina åsikter.

Makten vet jag inte alls om jag skulle klara av att hantera. Eller, jag vet att jag blir paj av makt, så jag borde ha förstånd nog att hålla mig borta ifrån den. Men har jag verkligen det förståndet?

Offentligpersonproblemet skulle nog göra mig rätt illa. Problemet uppstår om jag tonar ner mina åsikter och min vilja för att inte riskera att synas.  

ANNONS
Av Chris - 3 maj 2009 09:08

Igår skrev jag om hur våra riksdagspartier tillsammans med (gammel)media dikterar vilka frågor som är viktiga inför ett val. Jag inser att jag förmodligen inte var så övertygande.


 Så här är ett nytt exempel, om motsatsen. Hur man gör en fråga mindre relevant.


Vi har en integrationsproblematik i Sverige, även om våra riksdagspartier inte riktigt gillar att tala om det. Då skulle de ju behöva erkänna att de har gjort fel, och det verkar vara det värsta en politiker vet. (Jag skulle ju tycka att det vore ett grymt retoriskt knep annars, men så är jag en vanlig människa också)


Vi har en situation i Rosengård (och även på andra ställen) där man nu tom. vill införa utegångsförbud på kvällarna.

Där brandmän säger upp sig från sitt jobb för att de är trött på att bli mordhotade och misshandlade när de försöker göra sitt jobb och släcka eldar och rädda liv.

Där människor dör i väntan på ambulanser som inte vågar köra dit utan poliseskort.

Där poliser egentligen inte vill åka in över huvud taget.

Dit lokaltrafik inte längre åker pga. all vandalism och våld.

Även vissa taxibolag vägrar köra dit.


Media hade utan problem kunnat blåsa upp det här till en riktigt stor grej, experter som uttalar sig, jämförelser med andra länder, jämförelser mellan olika städer i Sverige osv. Hur mycket som helst.

 Hade man gjort det hade integrationsproblematiken kunnat bli en av de viktigaste valfrågorna - och SD hade väl nästan garanterat fått några mandat.


Men det gör man inte. Man vill helst inte skriva om det alls. Således reducerar man det till en ickefråga.


Istället kör man "klimathotsserier" i stil med "Så här kommer framtiden se ut om vi fortsätter idag". Mängder utav experter som uttalar sig om klimathotet och låter det vara på agendan när riksdagsmänniskorna möts i debatt. 

ANNONS
Av Chris - 2 maj 2009 19:53

Jag har i ett annat inlägg försökt förstå mig på hur efterfrågan skapas.

Och i ett annat, uppretat, inlägg konstaterat att riksdagen (ihop med gammelmedia) har möjlighet att bestämma vilka frågor som ska vara viktiga inför ett val.

Det är helt enkelt inte medborgarnas åsikter som är viktiga, det är de åsikter som de lyckas göra reklam för och uppmärksamma som är de viktiga.

Med lite tur kommer bloggande, youtube m.m att förändra det systemet.


I alla fall, Schlingmann påstod att miljön och finanspolitiken skulle vara de viktiga frågorna (...och att piratpartiet därför inte skulle kunna ta mandat) inför EUparlamentsvalet. 


Och minsann - är det inte det vårt neutrala svt tar upp. I Plus Europa ska kandidaterna debattera... miljön. :)

Och inte får alla partiers kandidater vara med heller...


SVT har också en fin rubrik "De viktiga frågorna - Kan EU lösa problemen? Klimatet & Finanskrisen.


Bygger de här antagandena (att miljön och ekonomin är de viktigaste frågorna) på någon undersökning, eller är det något man har hittat på?

Och om de baseras på en undersökning - varför är de de viktigaste frågorna? (Det är medierna som skapar de viktiga frågorna, rapporterar de mycket om klimatproblemet så blir klimatproblemet en viktig fråga.)

Av Chris - 2 maj 2009 18:58

Jag har massa pryttlar. Jag har fler datorer än vad jag kan använda samtidigt (mest för att jag inte vill slänga gamla älsklingar, men ändå), jag har en tv, playstation, mobiltelefon(er), mp3spelare, kaffebryggare, inlines, cykel (som har stått i ett förråd i ett år och inte gjort någon glad). Jag har flera par skor - för att kunna bära de som passar bäst ihop med mina kläder. Jag har en hel klädkammare full med kläder. Jag har tre täcken - ett vintertäcke (dun), ett vårtäcke och slutligen ett sommartäcke. Jag har fem kuddar och så många handdukar att jag inte får plats med dem i min byrå.

Jag har en vattenpipa, några dyra whiskeyflaskor och WoW(Collectors edition). Jag har ett marmorschack, jag har guitarhero med två gitarrer.


Jag har massa pryttlar helt enkelt. Men jag är ändå inte särskilt lycklig. Jag har köpt massa saker, i förhoppning om att de ska skänka mig lycka, och när det inte har fungerat så köper jag ännu mer saker. 


Ett tecken på galenskap är att man begår samma misstag om och om igen i förhoppning om att den här gången kunna få ett annat utfall. Jag är galen.

(Fast inte såpass galen att jag fortsätter rösta på våra riksdagspartier i förhoppning om att den här gången kunna få ett annat utfall...)


Pryttlar kan inte skänka mig den lycka jag så desperat söker efter. Men jag tror inte att avsaknaden av pryttlar kan ge mig den heller. Jag tror faktiskt inte att pryttlar har med lycka att göra över huvud taget. Pryttlar gör mig inte olycklig, men de gör mig inte lycklig heller. 


Man kan ändå säga att min lägenhet ger mig lycka - jag bor så nära slottsskogen och botaniska trädgården. 


Men jag är inte dum. Det är inte det. Jag har länge vetat att pryttlar inte kan ge mig (eller ta) lycka. Men det är först nu som jag på riktigt börjar förstå det.


Det finns säkert människor som faktiskt kan få lycka ifrån pryttlar, men jag är inte en av dem.

Av Chris - 2 maj 2009 18:21

Är det som ligger bakom allt jag föraktar med den svenska politiken.

1933 gjordes den första kohandeln i riksdagen. 

Jag blev så otroligt frustrerad häromdagen när våra riksdagspartier attackerade piratpartiet för att de har valt att inte ta ställning i vissa frågor. Man påstod att en röst på piratpartiet var som att köpa grisen i säcken.


Men nu är jag riktigt nöjd att jag inte röstade i senaste riksdagsvalet. Det har nämligen visat sig att det partiet jag tänkte rösta på har kohandlat bort precis varenda fråga som jag höll med dem i (och ville rösta på dem för att driva) för att istället premiera frågor som jag verkligen inte håller med om.

Hellre grisen i säcken än en trojansk häst, som någon sade. (Vet tyvärr inte vem, vet du vem så får du hojta till så slänger jag in det).


Så jag har tagit reda på lite mer om kohandeln och hur den fungerar. 

En gång i tiden så diskuterade och debatterade man tills man hade fått en majoritet i en fråga, sedan röstades den igenom.

Sedan slutet av 40-talet tog kohandeln fart på riktigt (men första kohandeln hände alltså 1933). Kohandel går ut på att man "byter" frågor mellan sig. Frågor som egentligen inte har något alls med varandra att göra. "Vill ni utveckla kärnkraft? Vi är ju egentligen emot kärnkraften, men om ni röstar med oss om att förlänga mammaledigheten med en månad så röstar vi med er om att utveckla kärnkraften." 

Lite surt för alla som röstade på det partiet för att de var emot kärnkraft, inte sant?


Det sker dessutom (förstås) en hel del kohandlande i EU-parlamentet. Bland annat om vilka länder som ska få medlemsskap. "Okej, vi röstar väl för Turkiet, om ni röstar emot Kroatien".


Ett intressant blogginlägg av Christain Engström (PP) om kohandeln i EU-parlamentet och hur piratpartiet kommer att hantera den.


Det ska finas en undersökning, från ungefär 1990, där man har studerat kohandeln och hur den har påverkat demokratin och synen på demokratin i Sverige. Jag lyckas inte hitta den, om den inte är i form av boken Vägen till enkammarriksdagen. Demokratisk författningspolitik i Sverige 1944–1968

Jag ska se om jag kommer över den (Länken går till googlebooks, men där fanns bara vissa sidor.)

Av Chris - 2 maj 2009 18:02

 Få har missat att det har kommit en fin värmevåg in över Sverige under april.

Växthuseffekt, solstormar, naturliga temperaturskiftningar. Förklaringarna är många. 

Men det är bra med perspektiv.

Man säger att jorden har varit mycket varmare än så här, och också väldigt mycket kallare. 

Men samtidigt så behövs det så små förändringar i temperaturen för att det ska eskalera ordentligt. Det har helt enkelt en hisklig verkningsgrad.

Senaste istiden var medeltemperaturen bara 4 grader lägre än vad den är idag.

Den varmaste perioden uppskattas medeltemperaturen ha varit ungefär 2 grader högre än dagens. 

Samtidigt har medeltemperaturen stigit med 0.6 grad sedan 70-talet. Så oavsett om det är "människans" fel eller naturens fel (hej, när slutade människan att vara en del av naturen, har vi inte överskattat oss själva lite väl mycket nu?) så är det stora förändringar igång.

Jag skulle inte satsa på en affärsidé som gick ut på att sälja mössor.


Samtidigt är det ett ordentligt lågtryck över intresset för EU. Det har varit så väldigt länge, och man ser inga högtryck påväg. Jag var in och skickade iväg lite frågor till EU-parlamentet. (Varför de förbjöd böjda gurkor från att säljas och hur det står till med gångjärnen på kinderäggen och om dessa frågor verkligen är så viktiga att de ska diskuteras i EU-parlamentet. Samt varför våra svenska parlamentariker röstar lika hela tiden trots att de är med i olika grupper. En röst på moderaterna är en röst på vänstern liksom. Och tvärt om.) Och snubblade in på deras FAQ
Den består utav hela sex(!) frågor. Det är nog inte många frågor de får in. Det vore roligt med en högtrycksfront över EU-parlamentet, särskilt nu till valet. Men det är väl för mycket att hoppas på.

(Jag vill att folk ska ställa frågor så att jag slipper - jag vill att folk ska ställa frågor jag inte visste att jag ville ha svar på.)

Av Chris - 2 maj 2009 17:33

Jag har skrivit dagbok sedan jag gick på högstadiet.

Jag hittade ett intressant dagboksinlägg för några dagar sedan. Det är från gymnasietiden. Jag läste samhällskunskap och var irriterad. Jag hade fått IG på en tenta och var upprörd över att jag inte kunde förstå varför det var så viktigt för mig att veta vad en statssekreterare gör. Jag var ju inte intresserad av politik och skulle minsann aldrig bli det heller! 


Det är två fina tankevurpor i det inlägget. Dels att jag utgår ifrån att bara för att jag inte är intresserad av politik nu, så kommer jag aldrig att bli det. (Uppenbarligen helt fel)

Men framförallt att jag fortfarande var inne på linje att skolans uppgift var att förbereda oss för ett yrkesliv. Det är inte skolans uppgift att göra oss till små arbetsmyror. Även om moderaterna försöker reformera skolan till att bli det. 


Jag trodde på det jag lärde mig i skolan. Jag ifrågasatte inte. Det var ingenting jag hade lärt mig.

Jag trodde på demokrati.

Jag trodde på att vi hade demokrati i Sverige.

Jag trodde på att Sverige var neutralt under WW2.

Jag trodde på det politikerna sade.

Jag trodde på marknadsekonomin och förhållandet mellan tillgång och efterfrågan.

Jag trodde på en 8-timmars arbetsdag.

Jag gick i söndagsskola och trodde på Gud. 


Jag trodde på allt de sade. Jag hade inte lärt mig att ifrågasätta. Nu känner jag mig lite skamsen. Och framförallt grundlurad. 

Av Chris - 2 maj 2009 17:06

I framtida historiebeskrivningar så tror jag att 1900-talet och 2000-talet kommer att beskrivas som en synnerligen barbarisk, ociviliserad och framförallt ignorant tid.


Vi fördömmer gänget som brände biblioteket i Alexandria. Samtidigt utrotar vi djur- och växtarter till höger och vänster. Bara för att vi inte kan förstå all kunskap de sitter inne med. Vi kan inte läsa det språket. Så vi utrotar dem. Precis som de som brände biblioteket i Alexandria och många andra bibliotek. Växt- och djurriket har gett oss så otroligt mycket. "Motheye"-skärmar och -solpaneler, solpaneler som beter sig som arktiska blommor, fladdermusens "hörselsyn" som ska hjälpa blinda att få samma slags syn. Exemplen är många, och det blir bara fler. Vi har en hel värld full utav kunskap som evolutionen har slipat fram under miljontals år. Men istället för att ta tillvara på kunskapen så utrotar vi dem. Så att ingen någonsin kommer att kunna ta del av den. Samtidigt skakar vi på huvudet åt hur dumma de som brände biblioteket i Alexandria var.


Vi tycker att medeltidens människor var korkade när de trodde att krigen de utkämpade var i religionens namn (som deras herrar påstod) och inte alls om pengar. Samtidigt tror vi att vi krigar i demokratins namn.


Människor hyllarden fria marknadsekonomin och konkurrensen - tills det kommer något som kan konkurrera ut dem. Då skriker man efter lagar och planekonomi.


Vi löser konflikter genom att döda varandra, istället för att tala med varandra.


Människor som mår dåligt (begår brott) låser vi in så att de blir att må ännu sämre och mer brottsliga. Istället för att få dem att må bra.


Vi instiftar "lagar" istället för att lösa problemen.


Vi lägger flera miljoner gånger så mycket pengar på att utveckla teknik som kan döda andra människor som på teknik som kan rädda liv och motverka sjukdomar. 


Vi målar imaginära linjer i marken och kallar det för "nationer". Sedan uppfostrar vi de som lever i en viss nation till att tro att den nationen är mycket bättre än de andra nationerna. Och sedan dödar vi de som lever i andra nationer - för att vi är mycket bättre.


Vi har tekniken som behövs för att befria människan från alla monotona och enformiga sysslor och möjliggöra fler "Einsteins". Men vi gör det inte. För att företagen inte tjänar pengar på det. Alla människor har potential att bli "Einsteins" och bidra så mycket till världens utveckling. Istället låter vi dem sitta i kassor i matbutiker eller stå vid ett rullande band i ett charkuteri. 


Vi använder pengar för att byta grejer med varandra - trots att alla skulle kunna ha tillgång till alla grejer. Det som avgör hur mycket pengar du har beror på i vilken nation (Se nation ovan) du är född och hur mycket pengar dina föräldrar har. Samt vilka vänner som dina föräldrar har.

Är du född i fel nation så har du inte en chans att byta till dig dessa grejer - som egentligen finns (eller skulle kunna finnas) i sånt överflöd att alla skulle kunna ta del av dem.


Vi fokuserar helt på individualitet och hur olika vi är - så vi missar att se hur otroligt lika vi är. Om en utomjording en dag landade på jorden så skulle den inte reflektera över hur många olika sorters människor det finns - utan över hur otroligt lika varandra vi är. Den skulle förmodligen inte kunna skilja en människa från en annan :)

Individualitet i all är- vi är alla unika - men vi är samtidigt så förbannat lika. Oavsett var vi är födda, eller vilken etnicitet vi är av. Och inte bara utseendemässigt, utan även på insidan.

Det är lätt att säga (att veta) att alla människor är "lika". Det är svårare att förstå det. Jag förstod det först i höstas. Jag jobbade ihop med en tjej från Rumänien. Vi var så otroligt lika. Vi hade läst samma böcker, vi följde samma serier. Vi hade tom. samma syn på politik. 

För tillfället jobbar jag ihop med en kille från Pakistan. Det är otroligt givande att diskutera Pakistan och deras problem med terrorism och talibaner med honom. 


Vi låter alla beslut tas utav politiker som egentligen inte kan - eller förstår- någonting. Nämn ett problem som en politiker har löst.

Politiker är inte till för att lösa problem, det är inte deras uppgift


Vi låter tusentals människor svälta ihjäl varje dag - samtidigt som vi slänger bort maten som skulle behövas för att mätta dem.


Vi låter tusentals människor leva utan hem - samtidigt som det finns massor utav tomma hem som ingen bor i.


Det finns mängder utav fler grejer att ta upp. 


Vi skulle kunna utveckla oss mot en civiliserad värld.

Eller så fortsätter vi i samma gamla hamsterhjul, med fattigdom, hunger, politik och krig. 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ snyltdjur med Blogkeen
Följ snyltdjur med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se