Senaste inläggen

Av Chris - 27 april 2009 11:28

Jag tycker att det är okej att poliser kör med vissa utpressningsmetoder, men inte alla. Någonstans måste man dra en gräns.


Jag tycker att det kan vara okej att erbjuda ett lägre straff för att få någon att gå med på att vittna.


Att däremot hota med att gå ut till pressen om information i ett helt annat fall om inte personen samarbetar är inte okej.


Jag vet inte om så sker, varken i Sverige eller USA. 


Men jag brukar se på "Law & Order" och jag blir bara mer och mer mörkrädd över hur lagens väktare arbetar i serien. 


Igår sändes ett avsnitt där de var på en ägare till ett community och ville att han skulle ge ut sina användares uppgifter. 

Han vägrade och bad dem tala med hans advokater istället.

Då hotade poliserna med att gå ut till media om nåt annat fall som han hade varit inblandad i. Det ville han inte, så han gav ifrån sig användaruppgifterna.


Maffiametoder, utpressning, hot. Ändamålen helgar medlen?


Exempel där man i polisserier har använt sig av all den nya övervakningen är inte heller fel. De begär att få ut kopior av privata mail. De följer misstänkta genom övervakningskamera efter övervakningskamera efter övervakningskamera. Den misstänkta kan vara fast på bild hur länge som helst, för det finns övervakningskameror överallt.


Visst, de får oftast fast den misstänkta. Men jag kan ändå inte tycka att det är bra. Jag blir mest rädd. 

Lever vi redan i ett sånt där samhälle, eller är det dit vi är påväg?


Av Chris - 27 april 2009 00:45

Neutralitet - Att stå på alla sidor, samtidigt. Att vända kappan efter vinden.

Demokrati - En diktatur där du tror att du har möjlighet att påverka och därför inte protesterar.


Offentlighetsprincipen - Att göra "ofarlig" information tillgänglig för allmänheten, men se till att allt viktigt hemlighålls enligt principen om rikets säkerhet.



Av Chris - 27 april 2009 00:33

Det är svårt det här med reglerna kring sjukskrivning.

Jag är i situationen att jag inte har möjlighet att vara deltidssjukskriven.


Så jag har att välja mellan att vara heltidssjukskriven - då jag inte får göra ett piss, för då kommer jag att få massa problem. (Fast min läkare tycker att jag borde vara det ändå, försöka ge mig själv tid att friskna till. Men jag är för rastlös. Jag klarar inte riktigt av det där med att vara sjukskriven.)


- och att vara helt "frisk" och om saker då går fel ändå, för att jag inte är helt frisk, så får jag massa problem.


Det är lite pest eller kolera. Fast jag har valt koleran. (Hade jag valt pesten så hade jag ju inte ens fått blogga.. =))


Jag skulle vilja få en möjlighet att pröva mina vingar, fast med ett skyddsnät under mig. Inte bara tvingas välja mellan att flyga fritt eller sitta instängd i boet.


Men jag flyger fritt på mina stukade vingar och ser marken komma allt närmare. 


Fast jag har ingen aning om hur man ska lösa det här politiskt/ekonomiskt/praktiskt. 

Det går inte riktigt att låta människor jobba (om än utan lön) medan de är sjukskrivna. 

Men det kanske går att införa något att man är sjukskriven, fast man får jobba så gott man kan - kan man jobba 50% (det får då visa sig i efterhand hur mycket man har klarat av) så får man 50% av sjukpenning och 50% av lönen? 

Så att man kan börja kämpa sig tillbaka. Gradvis. Inte bara slängas mellan svart och vitt.


Jag kan inte flyga än. Men jag vägrar låta mig spärras in i boet. Jag sätter min tillit till ljumma sommarbrisar som kan lyfta min vingar, om jag har tur.

Av Chris - 26 april 2009 01:20

http://euprofiler.eu/language/se/


Underhållande litet test om vart man befinner sig på den politiska kompassen.

Passar lagom såhär framåt småtimmarna.

Jag tänkte inte skriva något om mitt testresultat eller min syn på specifika frågor. Men jag kunde inte hålla mig ifrån det, jag blir alltid så irriterad när jag gör den här sortens tester. Därför kan jag inte hålla mig ifrån dem. 

Men jag rekommenderar inte att någon läser vad jag har skrivit.


Problemet är väl att jag inte nöjer mig med att tycka likadant i någon fråga - jag vill också att det ska vara samma orsak som får oss att tycka likadant. Och gärna eventuellt hur man ska lösa problemet istället.


Exempelvis tycker jag inte att det är bra att införa hårdare straff för brottslighet. På grund av att det inte löser någonting, utan snarare bara förvärrar situationen. Däremot tycker jag verkligen inte att systemet vi har idag är bra, utan vill göra om det. Fast kanske snarare i motsatt riktning :)


Så i den frågan nöjer jag mig inte med att ett visst parti inte vill införa hårdare straff - jag vill också ha samma motivering och dessutom att de inte ska vara nöjda med dagens situation utan ha ett lösningsförslag som jag tror på.


"Man bör göra mer för att privatisera sjukvården i Sverige."


Ja - Om det sker enligt s.k landstingsavtal. Inte annars.


"Barnomsorg och förskola bör ges betydligt mer resurser." 


Släng in pengarna bara. Nej, jag tycker att det är oansvarigt att säga att man vill ge mer resurser till något utan att förklara varifrån man vill att resurserna ska tas. Vi har en intressant fördelningspolitik idag. Vi fördelar alla resurser och tjaffsar om hur de ska fördelas. Det leder till att det alltid är viktigt att veta varifrån resurserna kommer när man gör någon förändring. Jag kanske tycker att det är Ok att höja skatterna för att ge de pengarna till barnomsorgen, men samtidigt tycker jag kanske att man inte kan ta pengar från exv. bibliotek för att ge pengar till barnomsorgen. Det är inte riktigt så enkelt som att bara säga "Mer resurser till A, mer resurser till B, mer resurser till C."


"Främja den högutbildade arbetskraftsinvandringen."


Principiellt ja - Om vi ska fortsätta som vi håller på i Sverige så kommer vi att behöva alla invandrare vi kan komma över. Men att främja arbetskraftsinvandring under en ekonomisk kris, när arbetslösheten förväntas uppgå till 12%? 


"Statliga utgifter bör minskas för att underlätta skattesänkningar."


Det finns en hel del saker jag tycker att staten kan skära ner på. Tyvärr är det otroligt sällan som politiker vill skära ner på just dessa. :)

Samtidigt finns det en hel del utgifter som jag verkligen inte tycker att vi har råd att skära ner på. 

Så det blir ett "Ja - om man ger sig på rätt grejer."


"EU borde drastiskt minska bidragen till europeiska jordbrukare."


Jag har för mig att de mest ger till ekologisk odling etc. (Kan mycket väl vara fel) och isåfall vill jag att man ändrar och ger pengarna till konventionell odling istället. Eller ännu hellre: Lägger pengarna på att fixa mat, vatten och sjukvård till tredje världen. Gärna lite utbildning också.


 "Europaparlamentets maktbefogenheter bör öka."


Ja - om det sker på bekostnad av kommissionen och rådet.

Nej - om det sker på bekostnad av medlemsländernas självbestämmande.



Grejen är att saker aldrig är så här enkla. Det är otroligt svårt att formulera neutrala frågor som kan besvaras på skalan "Håller med fullt" "Håller inte med alls." Frågorna riskerar alltid att vara värdeladdade, åt något håll. 

Därför blir sådana här tester, åtminstone i mitt fall, alltid så otroligt intetsägande. 


Har du slutat slå din fru? JA <---> NEJ


Men det blev väl piratpartiet/junilistan. Lite tragikomiskt är att V och M kommer på en delad tredjeplats...
Av Chris - 25 april 2009 19:43

Jag plockade nyligen ihop en fruktsallad. Dels bestående av färsk frukt, men även en burk konserverad frukt. Jag såg de där röda små bären, jag trodde att det var "cocktailbär", men enligt innehållsdeklarationen är det körsbär.


När jag var liten och vi fick fruktsallad som mellanmål på dagis så blev det alltid ett sånt tjafs om vem som skulle få de här röda bären. Inte för att de var goda, för det var de inte. Utan för att de var "sällsynta". 

Det fanns inte tillräckligt många för att alla skulle kunna få. Alltså ville alla ha.

Om det hade funnits gott om körsbär, hade vi velat ha dem då?

Inte jag åtminstone, jag tycker som sagt inte att de är särskilt goda.


Jag var och åt en sen lunch/brunch idag. 

Först hade jag tänkt ta en fetaost-oliv smörgås. Sedan såg jag att det bara fanns en kvar av brieost-salami smörgåsen. Då blev den helt plötsligt mer attraktiv.


Eller förra veckan, när jag skulle fika och inte visste om jag ville ha ett vaniljhjärta eller en muffin. Men det fanns bara ett vaniljhjärta kvar på cafét - så då blev ju valet självklart.


(Öhhh... Du... Snyltdjur, ta och väx upp!)


Poängen var förstås att man ibland vill ha det man vill ha för att inte så många andra har det. Eller som när man tar en leksak av ett barn och börjar leka med den (barnet var helt ointresserad av den innan) och barnet helt plötsligt blir otroligt intresserat av leksaken.


Vad handlar det här om?

Är det nåt genetiskt-biologiskt mumbojumbo om att vi evolutionärt har vunnit på att vilja ha den här sortens saker?

Eller är det något vi uppfostras till när vi föds in i en marknadsekonomi där allt bygger på girighet?


Det är väl säkert en kombination.

Man har ju lyckats hitta någon gen som tydligen bidrar till att man blir alkoholmissbrukare. Det är ändå jävligt svårt att bli alkoholmissbrukare om man inte kommer i kontakt med alkohol under sin livstid. Oavsett hur mycket genetiska anlag man har för det.

Av Chris - 25 april 2009 18:10

Att använda sig av dessa (IPRED, FRA, etc.) lagar för att bekämpa fildelning etc. är som att använda sig av ett cancerframkallande medel som medicin mot febern.


Febern botas säkerligen, men sen sitter man där med cancern. 


Hur stora biverkningar är vi beredda att tolerera?

Och borde man inte, precis som med nya mediciner, diskutera ännu mer om alla potentiella biverkningar som lagen kan ha?

I dagens läge verkar det som om man mest fokuserar på att bota en specifik sjukdom, sen att man blir mer sjuk på andra sätt av medicinen är inte så viktigt. Febern botades ju faktiskt. 



Av Chris - 25 april 2009 16:11

Det bästa med marknadsekonomi är att den hela tiden driver utvecklingen framåt. Konkurrensen tvingar fram bättre och bättre produkter hela tiden. Bättre, billigare, mervärde.


En musiker får betalt helt enligt marknadsekonomins principer. Köper många skivan så får hen bra betalt. Köper få skivan så får hen mindre bra betalt.

På det sättet gynnas de bästa musikerna och får möjlighet att fortsätta producera. Rättvist och bra. 


Men är det verkligen så?


Vem/Hur bedöms vad som är "bäst".

I en marknadsekonomi är det efterfrågan som bestämmar det. Den produkt med högst efterfrågan är "bäst". 

Det är inte riktigt samma sak som ett mer objektivt "bäst". 


Det är så otroligt många andra principer som styr efterfrågan.


Säg att det i Afrika finns en människa som sjunger vackrare än någon hade kunnat tänka sig. En låtskrivare som skriver så vackra texter att den trollbinder all publik. 

Kommer efterfrågan på deras musik vara stor? Nej, förmodligen inte.

För efterfrågan har inte med "bäst" att göra.


Efterfrågan har med hjärntvättning, indoktrinering att göra. De som säljer bäst är de som lyckas skapa efterfrågan efter sin produkt. 

Efterfrågan är oftast inte någonting som finns där och ligger och gottar sig, det är något som medvetet skapas av de som vill sälja en viss produkt.

(Produktplacering, reklam, osv.osv.)


Efterfrågan styr produkterna. Det är mycket riktigt. Vad man däremot brukar utelämna är att pengar styr efterfrågan. (alltså styr pengar produkterna.)

Hur kan man då hävda att en marknadsekonomi leder till att de bästa produkterna kommer fram?


Det kan man inte.


De musiker som lyckas göra bäst reklam (och i förlängningen också har pengar till att göra bäst reklam) är alltså de som säljer bäst. 

Deras produkt behöver inte vara bäst, men deras marknadsföring är det.


Har du inte råd att marknadsföra din produkt, ja, då är produkten helt enkelt dålig. Åtminstone i en marknadsekonomi.


Säg att jag ägde en stor industri. Om jag vid en punkt bytte ut 90% av min personal mot mycket billigare maskiner, men samtidigt höll kvar samma höga pris på min produkt så skulle jag gå med stor vinst och ses som väldigt framgångsrik.


Om jag däremot istället för att avskeda personalen, lät all personal vara kvar men att de fick jobba 10% av den tidigare arbetstiden till samma månadslön som innan, och helt enkelt tjäna lika mycket som tidigare på min produkt. Då skulle jag inte vara framgångsrik.


När produktionsled gång på gång effektiviseras och blir billigare så märks det inte alltid på priset på produkten. Mellanskillnaden, "överflödet", stoppas i direktörens egna ficka. Och vem kan klandra dem för det?

Det är så vi uppfostras till att tänka och fungera. Det är ett sånt beteende som vi ser som bra och åtråvärt - det är det vi kallar för framgång. 

Av Chris - 25 april 2009 12:07

Kreatörer hävdar oftast att ingen kan tänka sig att arbeta utan att få ersättning för sitt arbete.



Hur definieras arbete egentligen?


När jag plockar upp skräp i naturen och tar det till närmaste soptunna, utför jag ett arbete då? (utan att få ersättning?)


Eller blir det först ett arbete när någon är anställd till att plocka upp skräp i naturen och ta det till närmaste soptunna? dvs. Blir en handling ett arbete först när någon får betalt för att utföra handlingen?


Är det ett arbete att ha sex med någon man vill ha sex med för sexets skull? 

Är det ett arbete att ha sex med någon mot betalning?


I mina ögon verkar det som att definitionen av arbete är att man utför en handling som man får betalt för att utföra. (Vilket förstås gör det svårt att "arbeta" utan att få betalt för det.)


Kreatörer säger ibland frustrerat att piraterna pissar på dem och deras rättigheter.


Jag anser väl mer eller mindre att kreatörerna pissar på alla fantastiska människor som ändå finns världen över som utför "arbete" utan någon förhoppning om monetär ersättning.

Det finns gott om sådana människor.

Filmer av alla de slag produceras, musik produceras, politisk aktivism uppstår, människor jobbar ideellt med frågor de tycker är viktiga.


Men det är klart, det finns inga människor som skulle kunna tänka sig att ens kliva upp ur sängen på morgonen om det inte var i jakten efter mer, mer, mer... pengar. Papperslappar.


Det enda som håller världen igång är kapitalismen. Om det inte fanns en motivering i form av att "tjäna pengar" så skulle ingenting göras, ingenting skulle utvecklas, ingenting skulle produceras och samhället skulle falla sönder.


Eller?


Jag tror att om man såg till att tillgodose alla människors (inte bara i Sverige, utan i hela världen) behov av mat, vatten,bostad etc. (och det har vi mer än råd att göra) och avskaffade den monetära ekonomin så skulle samhället blomstra upp ordentligt.

Dels så är jag övertygad om att människor skulle må mycket bättre. Dels så är jag övertygad om att människor inte skulle sluta utvecka saker och producera, uppfinna och skapa. Snarare tvärt om.


Utvecklades internet i syfte att vinna monetär ersättning?

Utvecklades glödlampan i syfte att vinna monetär ersättning?

Utvecklades bilen i syfte att vinna monetär ersättning?

Utvecklades pencillin i syfte att vinna monetär ersättning?

Utvecklades glasögon i syfte att vinna monetär ersättning?

Utvecklades hörapparaten i syfte att vinna monetär ersättning?

(osv. Listan kan göras lång.)


Eller finns det någon annan kraft som ligger bakom den här drivkraften?


Någonting som kommer finnas kvar, och kanske tom. öka i kraft, om den monetära ekonomin avskaffas?


www.thevenusproject.com

www.thezeitgeistmovement.com

Ovido - Quiz & Flashcards